Logga in på Orienterare.nu

Orienteringen vinner terräng
•


Av JOHANNA LUNDSGÅRD
Publicerad: 06 September 2016, 13:59
Allt fler vuxna får upp ögonen för orientering, en sport som enligt forskare uppfyller alla kriterier för ett hälsosamt åldrande.
Di Lördag gav sig ut i skogen för att kartlägga en rörelse som sakta men säkert börjat växa ifrån en mossig stämpel.
”Jag brukar skämtsamt säga att ’här har man hållit på i 40 år och det är tillräckligt länge för att något ska bli trendigt’. Det är en annan stämning nu än tidigare.”
Mikael Nyberg är en av ledarna i Hellas orientering och hans orienteringskarriär började när han, enligt egen utsago, blev utrullad i barnvagn på tävlingsområdena av sina föräldrar.
”Orienteringen har levt kvar, och det är minst lika roligt som någonsin. Man kan hålla på hur länge man vill, oavsett ålder. Nu springer jag i gubbklass.”
Det är tisdag och vid friluftsanläggningen Hellasgården i Nackareservatet utanför Stockholm har ett fyrtiotal ungdomar och vuxna samlats för att orientera. Mikael Nyberg ansvarar för tisdagsträningen och under nybörjarkursen i våras var det rekordhögt deltagarantal, över 90 personer i blandade åldrar ville lära sig hur man orienterar i skogen med karta och kompass.
”Det blev riktigt tydligt att det finns ett ökat intresse och det syns också på vårt medlemsantal.”
Mikael Nyberg tror att det ökade intresset för orientering beror på en hälsotrend, där intresset för att springa, och motion över huvud taget, har ökat.
”Folk upptäcker att det är roligare att springa bredvid stigen och i en annan miljö, du får det här naturnära. Det är meningsfullt att kunna hjälpa folk att motionera någon annanstans.”
En av de som stampar lite otåligt för att komma i väg är Karin Alfredsson. Hon har varit med i Hellas orienteringsklubb i fem år, och för henne började det som ett ultimatum för barnen som fick välja mellan scouterna och orientering eftersom hon tyckte att de skulle komma ut i naturen. Valet föll på det sistnämnda och Karin Alfredsson fastnade också för orienteringen.
”Det har varit en stor behållning, annars lever man så delat. Man hämtar och lämnar på skolan och så vidare, men här gör man någonting tillsammans även om det är parallellt. Barnen lär sig göra egna vägval och ta ut riktningar”, säger Karin Alfredsson, som också har märkt ett större intresse under de senaste två åren.
Vadtror du det beror på?
”Jag tror det finns många sporter runtomkring som närmar sig orienteringen. Folk har ett behov av att komma ut i naturen på ett enkelt sätt. Orienteringen är som en skattkarta, man blir belönad vid kontrollerna. Det är kul att man springer utan att tänka att man springer, det är problemlösningar och man har en uppgift i skogen.
Eskil Österberg och Carl Gunnarsson var med på nybörjarkursen i våras och nu står de med karta och kompass vid Hellasgården varje tisdag för att motionsorientera.
”Man sitter inne hela dagen, då känns det inte lockande att gå till ett gym och vara ännu fler timmar inomhus”, säger Carl Gunnarsson.
”Orientering var det enda jag var okej på i plugget. Sedan har det inte blivit av, men så såg jag den här nybörjarkursen. Jag trodde att det skulle vara jag och 25 barn, men det var väldigt många vuxna”, säger Eskil Österberg som tror att det handlar om att löpartrenden tar en naturlig riktning.
”Trailboomen har kommit och vi har gått från asfalt till stig. Det är ganska naturligt att det som kommer härnäst är att springa rätt ut i skogen.”
Både Carl Gunnarsson och Eskil Österberg tycker att en del av tjusningen är att sporten lockar människor i alla åldrar.
”De som är gamla har skala 1:7 500 för att se kartan, och sen har de förstoringsglas och grejer, men de glider runt och tar sig fram – för att de tycker det är kul”, säger Eskil Österberg.
Och det ligger något i det han säger.
I fjol publicerades en studie gjord av forskare från Örebro universitet, som pekar på att veteranorienterare mår mycket bättre jämfört med andra pensionärer som inte orienterar. Resultaten visade att orienterarna mådde bättre och knappt hade några problem med magen eller depressioner.
Forskarna menar att orientering uppfyller alla kriterier för ett hälsosamt åldrande. Förutom den självklara anledningen att de motionerar, använder de sina kognitiva funktioner eftersom de letar kontroller med hjälp av karta och kompass. Dessutom pekar forskning på att det är en individuell sport utan prestationskrav från andra, samtidigt som det är en social aktivitet där man fikar, samlas runt kartan och umgås över generationsgränserna.
”Jag kan springa runt och skratta i skogen. Att bara springa är ju inte kul. Skogen är ganska meditativ och fast man måste tänka är det avkopplande. Annars har jag gått på gruppträning där någon står och skriker på en eller när man springer efter en boll, det fungerar också. Här är känslan själva moroten, och det är inte många idrotter som har det”, säger Eskil Österberg.
Och intresset visar sig inte bara lokalt. Under de senaste två åren har något börja hända i svensk orientering. Efter att ha brottats med dalande medlemssiffror i flera år, började Svenska Orienteringsförbundet skymta en förändring för drygt tre år sedan. I fjol ökade antalet medlemmar med 6 procent och året dessförinnan med 2 procent.
I början av sommaren startade förbundet även en ny sajt för att möta det växande intresset.
”Vi ser att det blir fler medlemmar i orienteringsföreningar och intresset är väldigt stort för de nybörjarkurser som finns. Överhuvudtaget så pratas det mycket mer om orientering än tidigare”, säger Svenska orienteringsförbundets chef Susanne Söderholm.
Hon tror att det ökade intresset beror på många saker, bland annat att förbundet på olika sätt försökt ändra bilden av orientering och göra det lättare för fler att hitta till orienteringsföreningarna.
”Många har ganska dåliga minnen av orientering från skolan, som vi har försökt motverka. Därför har vi haft ett projekt i tre, fyra år nu där vi fortbildar idrottslärarna. Det gäller också att skolorna har rätt material och använder ny stämplingsteknik. Orientering är ett jättebra sätt att lära sig om allemansrätten”, säger Susanne Söderholm.
Hon tror också att det handlar om att fler vill ta sin träning till en ny nivå, och att tekniken har utvecklats. Nu kan man se i telefonen exakt hur snabbt och var man har sprungit, något som också bäddar för orienteringens möjligheter att bli en publiksport. Tidigare försvann orienteraren bara ut i skogen.
Kanske kan det ökade intresset också bero på att vi i dag använder kartor på ett annat sätt än tidigare. Med hjälp av ny teknik kan vem som helst börjat leta efter diverse saker med hjälp av kartor, som till exempel den gps-stödda skattjakten Geocaching eller nu senast – Pokémon Go.
”Orientering är unikt på det sättet att oavsett om du är elitidrottare eller motionär kan man umgås över generationsgränserna. De som orienterar är allt från sex sju år till över 90 år och alla har det gemensamma intresset att prata om kartan”, säger Susanne Söderholm.
JOHANNA LUNDSGÅRD
johanna.lundsgard@di.se

Och vill man läsa artikeln i helhet så är det bara att markera den synliga avhuggna texten och klistra in den i ex.vis MS Word så dyker den upp i sin helhet där.
Mer sofistikerat är inte DI:s "lartikelskydd".