Långa natten vs Lidingöloppet

rosakosa 2012-05-10 19:41

Lite på samma tema som tråden om den snabbe fransmannen.

Frågan är enkel: "Vad är egentligen jobbigast Långa natten eller Lidingöloppet?"

Segertiden är ungefär lika medans sträckan är kortare på långa natten men jobbigare underlag. Blir de lättare för att man måste "bromsa" lite för kartläsningen mm. Självklart är sånt här otroligt individuellt men alltid kul att spekulera.

Mina egna erfarenheter är obefintliga av båda distanserna så de vore kul att hör vad ni upplever.

Skriv ett inlägg

Skriv ditt inlägg här...

Skriv 1981 i rutan

Inlägg

Frasse 2012-05-11 20:42 #12

Jag har också sprungit bägge. LL är klart mer ansträngande. Där är det högsta fart från start och få tillfällen till vila. På långa natten är det alltid lite tveksamheter in mot kontroller och inte alltid full fart i skogen. Däremot på lättorienterade delsträckor, typ väg, stig är det likvärdigt.

Magnus H 2012-05-11 18:34 #11

De året jag sprang bägge hade jag ung. samma tid. Och jag fick precis lika mycket kramp i vaderna. Och bägge gångerna frös jag som en gris och mådde dålitg och skakade efter målgång. LL är ju snabbt och ihållande för en orienterare, men kuperat för en marathonlöpare.

Jag säger nog att LL är snäppet mer pråfrestande för kroppen och jobbigare, ingen chans till mikrovila.

Surfer 2012-05-11 16:50 #10

Svar till inlägg av rosakosa, 2012-05-11 12:50:

Nja. Om du kör två 13 km banor i veckan så är det inga problem att klara LL på medaljtid. Men jag vet inte hur många som gör det. Jag hade en gubbvadsjobbarkompis som gick LL på 3 timmar för att klara klassikern. Han irriterade många av sina löpande medtävlare som han var jämn med. Har inte riktigt koll men maxtiden är väl 3 gånger segrartiden och det finns de som håller på så länge. Så är inte fallet på långa

madcap 2012-05-11 14:57 #9

Svar till inlägg av madcap, 2012-05-11 14:55:

*abborrbacken

madcap 2012-05-11 14:55 #8

Jag har inte sprungit långa natten, men väl natt på Tiomila. Lidingöloppet har jag sprungit och det jag slogs av då var att den "fruktansvärda kuperingen" som så många pratat om var ju bara tomt prat. Jämfört med nästan vilken orienteringsbana som helst på svart nivå så är Lidingöloppet inte mer kuperat.

Med det så vill jag inte påstå att Lidingölopper är flackt, men kuperingen var inte så jobbigt som jag föreställt mig efter att ha hört andra brata om Aborrbacken.

Anonym 2012-05-11 13:39 #7

Tror det är svårare att springa optimalt på långa natten,med tanke på terrängen förändras och det blir olika tungt att springa,så man måste springa och små spara sig..medans med LL så vet man vad som väntas och kan lägga upp loppet..så i mina ögon är LL enklast, samt att bommar man så blir det längre färd i skogen.

rosakosa 2012-05-11 12:50 #6

Svar till inlägg av Surfer, 2012-05-10 23:23:

Ska jag tolka det där som att orienterare klarar LLmen löpare inte klarar långa natten (rent fysiskt).

Är vi inte bäst vi orienterare!

Surfer 2012-05-10 23:23 #5

Jag tycker kroppen blir mer förstörd av LL. Är sliten ungefär en vecka efter LL medan några dagar efter långa natten. Som orienterare är jag mer grundtränad för att klara hela långa natten, men jag sprang sällan löppass längre än 20 km. Det är krävande att träna för att vara vass på de sista 10 km på LL. För mig var sista milen outforskat område och sällan någon positiv upplevelse. Sprang LL <2.06 - 2.15 (med ambition <2).
Däremot tror jag att jag att det räcker att träna enbart orientering (långdistans givetvis) för att klara LL. Att enbart träna löpning tror inte räcker utan man måste köra några skogspass också

Zerbembasqwibo 2012-05-10 22:55 #4

Testat många långa nätter men bara ett Lidingölopp. Svår fråga. På långa natten får man ju trots allt små chanser till vila (bommar/tvekan) men inte på LL. Så jag vet inte, jag har spytt efter långa natten men efter Lidingöloppet var det mer akut kramp som var problemet.

Dansk 2012-05-10 22:42 #3

Jag skulle säga dött lopp. Nu har jag visserliegn inte sprungit Lidingöloppet men har sprungit en kuperad halvmara så jag kan tänka mig hur Lidingöloppet är. Går man ut långt fram på Långa Natten och ger sig fan på att hänga med så tycker jag det är lika jobbigt. Däremot tror jag att Långa Natten är mindre jobbig om man bara har som ambition att ta sig runt. Men som sagt, man kan ta ut sig lika mycket på båda om man vill.

Johan 2012-05-10 20:52 #2

Svar till inlägg av P, 2012-05-10 20:24:

Precis min uppfattning. Ett 30 km Lidingölopp i tävlingsfart är en tuff utmaning. Framför allt som bansträckningen lockar till för hög fart från början och dom riktigt tunga motluten kommer på slutet. När jag orienterar så känner jag inte tröttheten på samma sätt, man glömmer liksom smärtan ibland. Men givetvis så är inte långa natten, eller för den delen första sträckan på 10mila, något som vem som helst klarar av. Farten på första kan ta död på vem som helst. Det går ju alltid lite fortare än vad man klarar av...

P 2012-05-10 20:24 #1

Jag har bara sprungit långa natten men att tävla på en halvmara (typ 75 min) är bra mycket jobbigare än att tävla motsvarande tid orientering. Detsamma bör då för egen del gälla för långa natten och lidingö.

Senast kommenterat

Tisdag 9/6

14:53

Jukola 2026