Logga in på Orienterare.nu

Svar till inlägg av Myran, 2015-12-08 12:05:

Så nu handlar det om ekonomi för kartritning och geografi.

Det är ju faktiskt möjligt att det redan finns kartor över det aktuella området och det är ju också möjligt att man inte behöver rita ett större område om man bara ritar för en tävling.

Så finns det något skäl till att inte ha kartbyte?

(jag hoppas att du förstår att detta också bara var ett exempel för att försöka visa vad man kan göra och inte något jag planerat eller är spesiellt intresserad av att diskutera i detalj).

Svar till inlägg av Nybörjare, 2015-12-08 11:52:

Att det kostar mellan 400-500 kr i timmen att anlita en kartritare. Det blir dyra km² att rita ex-vis 30 km². Jag kan inte koppla ihop ekonomin med ditt upplägg helt enkelt.
Intressant förslag med Dalarna som exempel. Finns det någon vaken mas som har någon åsikt om ämnet?

Svar till inlägg av Zerbembasqwibo, 2015-12-07 23:20:

Banläggning är en konstart! Normnördar, - håll er till kartorna, Tack!

ps en som sover gott om natten

Svar till inlägg av Myran, 2015-12-08 11:34:

Transport till start förekommer ju på en del rätt stora arrangemang i andra sporter så det borde väl gå att fixa.

Har du förstått vad jag försökt få fram nu? Vad är i så fall problemet med ett sådant kartbyte om bana?

Svar till inlägg av Nybörjare, 2015-12-08 11:14:

Ja det låter ju både kul och spännande med det upplägget.
Vad kostar det att anmäla sig?
Du föreslår 2-3 kartbyten och transport till start.

Svar till inlägg av Myran, 2015-12-07 15:53:

Men vad om banläggaren vill lägga en lång bana som till viss del går från A-B?

Det är ju som sagt inte ens spesiellt ovanligt att mästerskapsbanor har start och mål en bit ifrån varandra.

Eftersom jag inte klarar att förstå vad problemet skulle vara med ett sådant kartbyte så förstår jag inte varför man ska undvika sådana banor.

Nu trodde jag ju faktiskt att folk ville ha långa banor i spännande och varierande terräng och en metod att få till det är ju att ha start och mål en bit ifrån varandra, eller till och med långt ifrån varandra.

Man skulle ju tex kunna lägga start i duvhed och mål i huså om man vill ha en lång spännande bana i åre trakten. Självklart kunde man också lagt en bana med start och mål i duvhed men det finns ju möjlighet att det första alternativet skulle vara mest spennande trots att man antagligen skulle behöva en del kartbyten.

Svar till inlägg av Myran, 2015-12-07 23:48:

:O

Svar till inlägg av Zerbembasqwibo, 2015-12-07 23:46:

Faktiskt = helt uppriktigt utan något spår av ironi ;)

Svar till inlägg av Myran, 2015-12-07 23:34:

Vaddå "faktiskt"? ;)

Svar till inlägg av Zerbembasqwibo, 2015-12-07 23:20:

Jag håller faktiskt med dig.
Kan man dela en tråd på två? Med olika nickar?
Det kan bli en maratontråd med mycket nattsudd. Kaffe är överskattat.

Svar till inlägg av Myran, 2015-12-07 22:47:

Ja även nån annan skribent saknade sån diskussion.

Ska vi inte ta fram en norm för banläggning så att alla normnördar kommer igång?

Men det är väl fritt att skapa en tråd och göra så lockande inlägg att fler hänger med och pratar banläggning. Själv brukar jag säga "Bra bana, på bra karta i bra terräng". Och med det vill jag säga att även om terrängen är så där och kartan har sina brister, så kan en bra bana rädda mycket! Men en dålig bana kan å andra sidan göra orienteringen även i den roligaste terränglådan på den mest välritade kartan katastrofal.

Svar till inlägg av old, 2015-12-07 23:03:

Det är ju enkelt att förstora backstreckskartorna numera och då är de enklare att förstå.
En kulturskatt och jag är en av de lyckliga ägarna till dåtidens mästerverk.

Svar till inlägg av Myran, 2015-12-07 22:47:

Då var det väl ännu bättre när jag började på 50000-dels backstreck 1960. Inga besvärande detaljer och mycket kompass. 3 - 5 kontroller på 4 km. Men kartorna var å andra sidan mer svårlästa än nu.

Svar till inlägg av old, 2015-12-07 22:16:

1970-talet var bättre på vissa kartor i Blekinge och Skåne.
Ingen redovisning av stenmurar på den tiden.

Kartkontakt är ett välsignat ord för de som navigerar med sin inre kompass och hänger sig åt kartläsningen fullt ut.

Det är inte endast färgrasterna som "försämrar", väljer att kalla det försvårar.
Det finns fler detaljer som är betydligt mer störande, svartbilden med stenar, stenig mark och blockterräng. Dubbla och trippla hjälpkurvor är ingen höjdare heller.

Håller med dig fullständigt i din avslutning :-)
"När det gäller banläggning så saknar jag både uppmärksamhet, diskussion och kanske intresse - även centralt. Nu handlar det bara om kartor."

Svar till inlägg av old, 2015-12-07 22:16:

#9203-13 är ju upprinnelsen.

Svar till inlägg av B, 2015-12-07 21:31:

9) Vad är detta för fria fantasier? Vem har önskat att vi normalt inte ska följa normens mått i 15000? Men man kan lika gärna öka alla mått med 50% och ange dom i 1:10000, det gör ju ingen skillnad. Man får inte in fler detaljer för det (läs #9286). Förstår inte hur utskriftskalan kan påverka kartritningen retroaktivt.
Att ha kartkontakt - vad som nu menas med det - är frivilligt. Men det är ju kul för dom som vill ha det om det är möjligt.

Se´n påstår jag, som tidigare, att det var lika vanligt med (för) små detaljer på 70-talet som nu. Men en skillnad är att det nu är en massa färgraster som försämrar läsbarheten.

När det gäller banläggning så saknar jag både uppmärksamhet, diskussion och kanske intresse - även centralt. Nu handlar det bara om kartor.

Svar till inlägg av old, 2015-12-07 20:58:

OK om kartan stämmer är den säkert bra men det är svårt för mig att veta, med en massa hjälpkurvor på 3m ekvidistans i kuperad terräng, vad i övrigt som ev. är mer detaljerat än nuvarande norm. Scanningen är lite sämre än vad som behövs för att bedöma gröna och andra färgfläckars storlek men det ser inte så illa ut.

OK jag tolkar kanske vissa uttalanden fel snålt, men det det blir nog en skev tolkning av min åsikt också, det är ju inte värre än att man förklarar sig. Jag menar:
1) Om kartan ritas läsbar i 15000, så följer den normen:
2) Därefter kan man använda vilka förstoringar man vill för min del, beroende på vad som passar bäst.
3) Men när man vill förstora kartan på grund av att 1) ovan inte är uppfyllt så har man missat någon stans?
4) Om man måste förstora kartan för läsbarhet pga av terrängens beskaffenhet, för att man inte klarar att generalisera kartan, så är det kanske inte så dumt område till en medeldistans?
5) Om man bara vill springa alla tävlingar på uppförstoringar för att man då kan läsa kartan, men inte annars kan läsa den, ens om den är läsbar för de flesta, så låt dom få uppförstoringar.
6) Om man bara vill ha uppförstoringar för att få plats med ännu fler detaljer, se punkt 1).
7) När det gäller långdistans och stora kartblad så blir det möjligen så att skalan innebär en konflikt mellan läsbarhet och hanterbarhet, men för vägvalsorientering med tydliga kontrollpunkter så bör en något mer generaliserad karta kunna vara väl användbar.
8) Kartskalan verkar påverka även banläggning, ffa i dator. Om banorna var lagda på papper först skulle man nog inte råka ut för de felaktiga banlängderna som uppstår när man inte väljer korrekt kartskala från början i OCAD.
9) Om vi slutar använda 15000 vid kartritning och på tävling får vi inte längre några referenser till hur normen skall se ut, och detaljhysterin riskerar att eskalera? Om det nu är så att det till slut bara är förlängd medeldistans med kontinuerlig kartkontakt på uppförstoringar som är framtiden, så kan man väl få protestera mot det ologiska i att ha en norm som när den inte följs leder till nya krav på anpassning, istället för att man ska följa normen? Så kan vi springa på normriktiga 5000 med fantastisk läsbarhet, och utan detaljer man knappt hinner notera vid passagen.

Svar till inlägg av B, 2015-12-07 19:43:

Inte tusan är det svårläst. Men den är ritad 1981 - 82 (tre år efter att VM i Kongsberg gick på karta med 2,5 m ekv). Koncept i skogen 1:10000. Renritad enligt 15000-delsnorm. Numera kartdatabas i 1:15000 med symboler från SOFT - inga egna. Inget - förutom aktualisering - tillagt sedan dess, en del detaljer borttagna. Skulle fungera alldeles utmärkt i 1:15000, men VARFÖR? Alla kartor är naturligtvis lättare att läsa i 10000 jämfört med 15000.

Hur det är att rita med dator i skogen vet jag inte, men det är möjligt att du har rätt i att det kan medföra fler detaljer.
Det som i naturen kvalificerar sig för att vara med enligt normen räcker normalt gott och väl, men det innebär långt ifrån alltid att kartan blir lättläst. Frågan är väl hur mycket av detta man ska utesluta för att kartan ska bli både läsbar/lättläst och begriplig. D.v.s. hur gör man för att kartan ska bli optimalt användbar för så många som möjligt?

Du gör ständigt - medvetet eller inte? - feltolkningar av vad andra skriver. Jag skrev inte att banläggare inte skriver ut papperskartor. Bara att de inte gör det i 1:15000. Lägga banor ska man göra på papperskarta. Datorn har man till sammanställning.

Låt folk få springa på så stor skala (standardskalor 5, 7,5, 10, 15) som är möjligt med tanke på pappersformat. Vad är det för fel i att det blir så lättläst som möjligt?

Själv sprang jag nattcup förra veckan - på fyra A5-kartor där banorna hade gått in på A6. Allt i skala 1:10000. Hopplöst för mig. Men det var inte kartans fel. Bara skalans. Det kunde gott varit 1:5000. Då hade jag hittat från A till B.

Svar till inlägg av B, 2015-12-07 19:43:

Att rita direkt med dator i skogen tror jag faktiskt snarare kan göra det lättare att generalisera om man bara lär sig metoderna. När jag började så blev det lite som du säger att man tyckte sig kunna få plats med en massa små saker som man märkte blev för smått när sedan nskrev ut. När man skaffat sig lite rutiner med att mäta avstånden redan när man lägger in tex punkthöjder vid kurvor så märker man direkt var gränsen går och anpassar sig även i annat. Man inser också hur stor en nhöjd måste vara innan man kan rita den med kurva i stället för med någon variant av punkthöjd. Jag skulle vilja påstå att kartorna blir mer läsabara när de är ritade direkt i dator om man bara accepterar att normen är ett bra mått på vad som är läsbart och i många fall så finns det faktiskt inga som helst marginaler i normen. Varje gång man bryter mot någon av dessa mått så kan man vara säker på att man får ett svårläst område. Sedan finns det några enstaka saker i normen som jag inte förstår men det kan man leva med.

Svar till inlägg av Zerbembasqwibo, 2015-12-07 19:48:

Ja man kan ju förstå att det är lite läskigt när det plötsligt blir behov av att följa kompasskursen flera meter utan att se nästa hållpunkt.
Vid fortsatt förbättrad upplösning på dataskärmen kartan ritas på kommer vi snart ha "Hellas norm" på långdistanserna, och diskutera om dagens pre-o kartor är för oprecisa för medeldistans.

Jag tror att lösningen kommer när man som sjökorten kan visa kartan i lager med ökad detaljnivå vid uppförstoring, och tävla med karta/bana på en "surfplatta". då får var och en välja upplösning själv.

Svar till inlägg av B, 2015-12-07 17:45:

Men då har vi plötsligt en ny idrott, som inte är det som "orientering" är. I orientering ingår (tyvärr tycker vissa) inte att kunna ha ständig kartkontakt. Så ogeneraliserade kartor har vi ju sagt att vi inte ska göra.

Gör vi om idrotten så, vore det väl bättre att vi lägger banorna i form av punktorientering?
http://www.biathlonorienteering.se/Punkt-OL_mall.pdf

Sen är väl skidskytte en föregångsidrott, så en kombo av dessa ger ju vintergrenen som jag länkar ovan.

De (vi?) som gillar att kuta på generaliserade kartor med syfte att hitta från A-B (eller mellan andra bokstäver) kan fortsätta kuta på i gamla fotspåren.

Svar till inlägg av old, 2015-12-07 19:14:

Med en ekvidistans på 3 meter så kan man ju ana varför det blev tätt och svårläst med kurvningen (sedan har jag inte varit där och kollat andra mått som kan följa med i den måttstocken).
Jag vet inte hur det är ritat (i 15000??), men tar man bort två kurvor av fem så kanske det blir lättare att läsa (det är ju inte samma sak som att varenda småsak finns med, utan tvärt om att alla väsentligheter syns på kartan) och om det är flera mått som är justerade till ökad detaljnivå blir det ju ännu tydligare enligt normen.
Det som kvalificerar sig för att vara med enligt normen kanske räcker för att få en bra - och lättläst karta.
Om den nu fick plats i handflatan på en A4 i 10000 så gör det väl inget att man springer den banan på 10000 och vill kalla det långdistans, det har jag inga större synpunkter på annat än att det säkert var lättare att läsa i 10000.

Det är som du skriver nedan att ingen längre skriver ut och tittar på papper innan det är dags för tävlingen, vare sig kartritaren, banläggaren eller övriga verkar det som. Då är det nog lätt att man ritar sin karta i den förstoring som gör att man får plats med allt, och sedan i efterhand kommer på att den blir svår att läsa i 15000 och förstorar till 10000 (ex Risveden?).

Detta med att rita kartan i datorn är nog en bidragande orsak till detaljhysterin, bara för att det går att klämma in en detalj till där. Och sedan tror jag att det kan vara en svårighet för banläggarna också, det är bara att förstora på skärmen så ser det läsbart ut, men svårare att få överblick över lämpliga långsträckor eller bansträckningar.

Svar till inlägg av B, 2015-12-07 18:31:

Vadå? Var det några problem med läsbarheten? Normen?
Det var inte 10000-del för att det skulle vara svårläst, utan för att hela området fick plats på A4 i 1:10000. Men tycker du att det ändå skulle varit 15000?

Vadå inte förstora i efterhand? I förväg?

Svar till inlägg av nybörjare, 2015-12-07 12:59:

I de lite mer kuperade delarna av landet (typ, norr om Limes Norrlandicus) så är det faktiskt ganska vanligt att terrängen är storkuperad och de bästa områdena ligger uppe på bergen långt från närmaste lämpliga målplats. Som banläggare för långdistans brukar man då lösa det genom att dra iväg starten 2 km+ upp på sluttningen och sedan lägga banorna i en båge så att de når så mycket av den fina skogen som möjligt. Särskilt äldre löpare brukar ju uppskatta att få fin orientering och slippa lite uppförsbacke på banan. Men då blir det samtidigt ofta problem med att få plats med hela banan på ett litet kartblad. Jag har varit med om gränsfall för till exempel H40 (1:10000 och A3) och H60 (1:7500 och A3). Någon gång grävde karttryckaren fram papper i "A3+"-format som vi kunde använda.

För övrigt har jag nyligen ritat en karta för en långdistanstävling där hela kartområdet inte ens kommer rymmas på A3 i 1:15000. Det är visserligen lite speciell form på området och ganska stort, men så konstigt är det ändå inte. Återstår att se hur arrangörerna löser det, troligen behöver man inte hela området ens för de längsta banorna.

Svar till inlägg av old, 2015-12-07 18:05:

Nja den banan hade ju inte blivit annorlunda i 15000, men kanske det hade sett annorlunda ut med läsbarheten om kartan ritats enligt normen?
Till skillnad från "nybörjare" tycker jag att det optimala är att rita läsbart från början, inte förstora i efterhand.

Svar till inlägg av B, 2015-12-07 17:44:

OK. Men i så fall tror jag inte att "nybörjare":s uppfattning skiljer sig så mycket från din.
Varför skulle skalan påverka banläggningen? Det är väl ändå inte många som lägger banor på en utskriven 15000-del.
Om du har sett långdistansbanor på 10000-del utan långdistanskaraktär så beror det väl ofta på att området är litet, kanske olämpligt eller helt enkelt dålig banläggning.
Vissa anser att denna bana också skulle sprungits på 15000-del, men vad hade det varit för vits med det? Enbart fundamentalistiska orsaker! http://www.scottish-orienteering.org/doma/show_map.php?user=DougTullie&map=295

Svar till inlägg av Zerbembasqwibo, 2015-12-07 17:31:

Lugn bara, det dröjer inte länge tills det bara är det som räknas. ;-)

Svar till inlägg av old, 2015-12-07 17:18:

Kort version:
Inget problem om man har ritat 15000-del läsbar, problemet är när man förstorar för att man inte gör det. Bra om det inte påverkar banläggningen.

Gillar B's insikt här:

"...alla bara vill ha lagom kul finorientering med ständig kartkontakt".

Bra, då fixar vi det!

Svar till inlägg av B, 2015-12-07 15:26:

Du skriver mycket, men jag förstår inte sambandet med skala. Vad är problemet med att man förstorar en läsbar 15000-del till en lättläst 10000-del?
Det är väl klart att det är banläggningen som skapar karaktären av långdistans och området som påverkar möjligheterna. Vad skalan har med saken att göra förstår jag inte. Mer än att större skala underlättar kartläsningen.

Svar till inlägg av nybörjare, 2015-12-07 10:29:

Inte jag heller och så långt är vi överens dvs om ingenting.
Rent tekniskt har du med A3 formatet och skala 1:15 000 del 15,7 km².
Kartfakta och plats för kontrollbeskrivning borde ge utrymme för minst 14 km² att lägga en lång och ultralång bana. Långsträckor på 3 km borde vara möjliga.
Om kartan är långsmal som de här exemplen så kan jag ha en viss förståelse för att du måste ha ett kartbyte, annars inte.
http://omaps.worldofo.com/index.php?id=134080
http://omaps.worldofo.com/index.php?id=134079

Svar till inlägg av nybörjare, 2015-12-07 12:59:

Vad bra att ni har så bra banläggare och så stora kartor. Visst kan man både lägga långa och bra banor på 7500-skala, men om kartan inte från början i alla fall försöker att följa normen så är det nog en fortsatt utveckling mot att ta med allt mer på kartorna och så är det behov av en till förstoring.
Någonstans finns det en gräns för vad som är rimligt att ha med på en karta i 15000, och för mig är det en OK gräns. Andra vill rita så att man tar med allt, vilket nog lämpar sig bäst på sprintkartor.

Kan man bara rita i 10000 för att det är för detaljerat (och sedan förstora till 7500 för läsbarhet) så är det ett ovanligt område, och kanske kan användas till bra medeldistansbanor, men jag tror ändå att det vinner i läsbarhet på att försöka att följa normen.
Från min horisont verkar utvecklingen vara åt ett håll då det blir allt mer undantag så flexibiliteten vinner långsamt över normen, du kommer att få som du vill, så oroa dig inte.

Svar till inlägg av old, 2015-12-07 12:47:

Jag har den uppfattningen att det hänger ihop (och ser man till utbudet i tävlingskalendern går det åt det hållet vad jag kan se):

Kartan skall ritas läsbar i 15000 enligt normen (och jag tycker det är en norm jag kan leva med).
"Nybörjare" har i alla fall påstått att han tycker att det saknas saker på 15000 som får plats på 10000?

Om kartan är läsbar i 15000 så kan man förmoda att det går att följa normen att lägga låndistansbanor för eliten på den. Om man då förstorar den till 10000 för äldre så blir den förstås mer lättläst för dem med sämre syn.

Om man lägger långdistans på det beskrivna sättet enligt distansernas särart, så fungerar en läsbar 15000 till det.

Problemet som jag ser det är att alla vill ha samma typ av finorientering hela tiden, med ständig kartkontakt. Ledande till en inflation i uppförstoring av kartskalan, allt ljusstarkare pannlampor och en konvergens mot en segrartid på 50 minuter. Det blir inget kvar av särarterna när alla bara vill ha lagom kul finorientering med ständig kartkontakt. Men OK pendeln slår väl åt det hållet just nu, vi har gått från klassiska långdistansbanor varje tävling över en uppdelning i olika särarter och är snart tillbaka i en generell förlängd medeldistans på 7500-del på varje tävling (och stadssprint som omväxlingen i utbudet). Det kommer nog något annat sedan.

Men kan vi anse att normen är att kartan skall ritas läsbar i 15000? Undantag kommer alltid att finnas av olika skäl, men då måste man kanske också se det som just undantag. Att kartan över Risveden inte förtog långdistansen karaktär berodde väl snarare på banläggningen och att det var ett arrangemang med väldigt tydligt innehåll av långdistans, snarast trots skalan än tack vare den.

Svar till inlägg av PS, 2015-12-07 13:28:

Ah, ljuva minnen från dessa långsträckor... :) Var nog mitt bästa SM-resultat nånsin.

Svar till inlägg av nybörjare, 2015-12-07 12:59:

Om Hellas-gubbarna får bestämma så är 4000-del lämpligt i alla områden. Är det för lite detaljer så är det ju bara att ta med tuvor som punkthöjder. Det är ju så tråkigt om det tar mer än 10 sekunder mellan detaljerna när man tar sig fram med käppen.

Svar till inlägg av Löpare, 2015-12-07 12:51:

Drygt fyra kilometer och i stort sett rakt norrut. Se Palmis kartor och mät. Det är en halv kilometer mellan nordlinjerna. Jag slet mig faktiskt runt den där banan själv fast jag nog inte borde eftersom jag hade en begynnande förkylning. I de angivna tiderna så antar jag att även lördagens prolog ingår eftersom det var den som låg till grund för jaktstartlistan. Lite kontroversiellt på den tiden att man lät en kortdistans ingå som del i lång-SM.

Svar till inlägg av B, 2015-12-06 23:31:

Jag förstår faktiskt inte hur du kommit fram til det du skriver och varför jag ska fråga andra. Problemet är antagligen att jag bor i Norge och att de i norge inte verkar vara lika fundamentaliska angående skalor som man verkar vara i Sverige.

I mitt närområde vet jag om väldigt fina långdistans banor som har gått på 1:10 000 för elitklasserna (och faktiskt 1:7500 för en bana på 4.9 km för yngre löpare) men det går självklart också tävlingar på 1:15 000. Varför det är så vet jag inte men det verkar som att folk är nogorlunda pragmatiska och använder en skala som fungerar för området istället för att ha en fundamentalistisk holdning om vad kartskalan ska vara (som att använda 1:15000 på en långdistans i ett område på 1x1 km).

Angående det sista är jag också osäker på vad du menar. Det enda jag har sagt om det är väl att jag tror att terrängen på många sett bestämmer hur läslig kartan är. En del områden blir bättre i 1:10000 än i 1:15000 och man kan få problemet att en generaliserad men läsbar karta i 1:15000 fungerar dårligt i alla skalor.

Svar till inlägg av PS, 2015-12-07 11:29:

Satan! Hur många kilometer var den långsträckan på?! Orienteringserotik!

Svar till inlägg av B, 2015-12-06 23:31:

Jag är väl bekant med distansernas särart och med alla variationer som orientering har att erbjuda, men det är ändå mycket av vad du skriver som jag inte förstår när du blandar ihop skala med banläggning och orienteringsteknik.
Jag har inte heller förstått att "nybörjare", som du påstår, vill ha större skala för att kunna rita med fler detaljer.
Jag har uppfattat det som att "nybörjare" tycker det är bra att använda större skala då det är lämpligt med tanke på format. Det tycker jag också.
Men visst har skala med teknik att göra. Då kartan verkligen är läsbar i fart, kan man läsa sig fram på sträckorna i stället för att bara köra grov riktning mot de tydligaste objekten och sedan använda luppen sista biten. Den senare tekniken är vanligt på kartor i detaljrik terräng även om de är ritade enligt normens alla krav. Själv tycker jag att det är betydligt roligare att springa med kartkontakt hela vägen.
Ett bra exempel är SM i Risveden för två år sedan. Kartan var väl visserligen inte ritad helt enligt normen, men med en helt normriktig karta i skala 1:15000 hade det blivit mycket tråkigare och det hade också inneburit de inskränkningar i banläggningen som du tidigare nämnt.

På lång-SM (ultra) 2000 så hade inte ens sträckan mellan kontrollerna 24 och 25 fått plats på en A3 i skala 1:10000. Även delarna före och efter hade nog blivit kritiska. Nu var det ändå några kartbyten eftersom det var tre slingor en bit in på banan. Kartrorna finns på:
http://www.domarstigen.se/doma/index.php?user=palmis&categoryID=1&year=2000&filter=&displayMode=list