Logga in på Orienterare.nu

Blir det en klass i H21 på nattSm eller kommer man i år dela upp det till fler? Det gjorde en ganska stor skillnad om man startade 22:30 eller 02:10. Eller blir det minutstart med olika slingor?

Svar till inlägg av PS, 2014-01-30 09:50:

Var inte Morten Berglia rätt lik Kent Olsson i löp(o)kapacitet?

Svar till inlägg av Anonym, 2014-01-30 00:06:

Han var säkert bra rent mentalt men det handlade väldigt mycket om ren fysisk träning också. På den tiden gick ju VM bara på udda år och jag kan försäkra dig om att hans mage var ett par kilo tyngre under de jämna åren ...

Svar till inlägg av PS, 2014-01-29 23:33:

Ja om han var tvungen så visst absolut. Men är det inte lite onödigt att OS-laget i ishockey tas ut efter en innebandymatch? Alltså, Norge har en stor OL-stjärna i Olav Lundanes. Istället för att snurra runt på en 400-meters bana skulle det kunna vara mer rationellt att låta övriga i norska landslaget ha ett fysläger på VM-banan från 2010 och 2012 där han vann. Hur nära kan man komma hans vinnartider utan att behöva orientera. Någonstans här avslöjas din verkliga löpkapacitet i idrotten orientering. Lyckas du springa igenom banan lika fort som Olav så kan du börja fundera hur du ska optimera din orientering så att du kan hålla denna hastighet och samtidigt orientera. Om man nu är tvungen att sätta en skamgräns bör den ju alla fall vara grenspecifik. Har man sprungit igenom Gueorgious VM-lopp på samma makalösa tider som han gjorde så bör det ringa en väckarklocka att man har en tillräckligt bra fysisk grund att stå på och kan koncentrera sig på att transportera sig själv i denna fart med karta och kompass, i okänd mark, med den mentala press ett VM innebär osv..

Sannolikt skulle en normal orienterare ( oavsett tid på 5000 och antal försök att slå tiden ) inte vara i närheten av segrartiderna från dessa VM-lopp och antagligen skulle de flesta i de nordiska landslagen ( oavsett 5000 m-tid ) tillslut komma ner på VM-tiderna. Någonstans här skulle man kunna se vad som skiljer en bra orienteringslöpare jämfört med en bra banlöpare och förstå skillnaden om man noggrant studerar de utföra loppen.

Håller med. Kent Olsson är ett unikum i svensk och världsorienteringen. Bäst den dagen när det verkligen gäller var hans signum. Och han levererade VM-guld. Kanske dags att ta en mental sväng hemma hos Kent Olsson för lite tips?

Svar till inlägg av cec, 2014-01-29 22:34:

Det mentala har som sagt stor påverkan. Om norrmännen hade haft en skamgräns på 15 minuter för att vara aktuell för VM så är jag övertygad om att Lundanäs hade klarat den gränsen utan att ändra sin träning annat än möjligen dagen före testet.

Hade man haft skamgränser på min tid hade man sluppit Kent Olsson.

Norrmännen har kanske en annan skamgräns? Tänkte inte på det. Men den norska skamgränsen ligger kanske på den nivå som norrmännen bedömer vara den skamgräns som krävs för att ta guld i ett VM?

Svar till inlägg av Nyfiket internettroll, 2014-01-29 21:32:

Svårt att lägga ihop 1+1? Om 15 är en skamgräns på 5000 som uppenbarligen schweizarna hade så hade Olav 2010 inte ens klarat skamgränsen. Det rimmar bra?
Ja det mentala har stor påverkan..

Svar till inlägg av jj, 2014-01-29 21:49:

Lite det som är poängen....noll relevans trots att de flesta landslagen inklusive det norska springer 3000. Tror svenskarna för något år sedan gjorde ett hyggligt relevant test för sprint-OL när de sprang 3000 m med stämpling var 200 m.

Svar till inlägg av cec, 2014-01-29 21:19:

VM i långdistans är väl inte precis likadant som 3000 m bana?
3000 m bana är väl mkt mer relevant för stadsorienterare.

Intressant. Men lär dig läsa. Dom bästa landslagen har en skamgräns. Du måste klara skamgränsen för att över huvud taget vara aktuell för att kunna ta VM-guld i orientering. Inte att du måste vara snabbast på distansen i ett löplopp. Gäller att hitta den optimala nivån. Löpstyrka, teknik och mental styrka. Du är inte världsmästare för att du besegrar världsmästaren i Luffarligan en onsdag i Stockholm i november eller springer ifrån världsmästaren på Stockholms stadion i oktober på 1500 meter. Ok? Och hur var det nu med den mentala styrkan?

Svar till inlägg av Nyfiket troll, 2014-01-29 19:27:

Jo så är det. Tror att schweizarna har/hade en gräns på 15 min på 5 km..???
Men frågan är varför. Finns inget samband mellan snabba bantider och starka fysiska prestationer i ett OL-lopp. 2010 hade Olav Lundanes ett personbästa på 8:57 på 3000 m. Samma år vann han VM-guld på långdistans. Det finns kompetenta orienterare i samma startfält som gör 8:10-8:30 min som i bästa fall står pall ett halvt VM-lopp fysiskt mot honom.

Är det inte så att flera av dagens bättre landslag har krav på sina löpare att även kunna prestera i löplopp. För att bli aktuell måste du kunna springa under XX minuter på YY kilometer. Har du inte rätt löpkapacitet har du ingen chans på guld i tuffa mästerskap även om du är världens mest pålästa orienteringstekniker. Ett fåtal klarar kombinerar löpstyrka med nödvändig teknik och mental skärpa. Dom tar också gulden.

Så här skriver A Lennart Julin om Bernt Frielns meriter i friidrott, jag kunde inte låta bli att fråga honom:

Visst var Bernt Frilén en duktig banlöpare, men annars är de flesta uppgifterna i det här stycket felaktiga:

I den artikkel i Skogssport for noen år tilbake var det nevnt en 3000 meter Frilen løp en våt og sur høstkveld på en tung "kolstybbbane" (koksgrus) i Væstergøtland. Han løp på 8.13.8. Frilen kunne med andre ord ganske lett sett 7-tallet på denne distansen.


1. Personliga rekordet är 8:14.8, inte 8:13.8.

2. Det gjordes inte “en våt och sur höstkveld” utan den 26 augusti 1970.

3. Tävlingen gick inte i Västergötland utan på Lidingö.

4. Banan var inte “tung kolstybb” utan i stället en av Sveriges allra första (lagd 1969) permanentbanor (första generationens s k gummiasfalt). F ö finns det inga fakta som stöder tesen/myten att gamla stybbanor per automatik var långsammare än permanentbanor. Välskötta stybbanor var häpnadsväckande snabba, faktiskt även när det var litet blött.

5. Han hade knappast “ganske lett sett 7-talet på denne distansen”. Det aktuella 3000m-loppet var allt annat än ett tillfälligt inhopp i banlöpningen. I själva verket tävlade Bernt faktiskt regelbundet i banlöpning under åtminstone åtta år (1965-1972). Mest på 5000m där han sex år i rad (67-72) hade årsbästan på 14:41-14:47.

Dvs bra men inte uppseendeväckande och framförallt inget som signalerade en orienterare med supertalang för ren löpning (dvs ingen Gärderud eller Nils-Bertil Karlsson). Sedan är det alldeles säkert så att Bernt med prioritering av banlöpning kunde ha sprungit betydligt snabbare och kanske blivit en landslagsman. Men han hade fått jobba väldigt väldigt hårt för att komma under 8:00 på 3000m.

Det verkar f ö så i “den statistiska backspegeln” som om Bernt faktiskt gjorde en litet större satsning på löpningen just 1970. Förutom de 8:14 på 3000m hade han nämligen också 5000m-perset 14:41 det året – och även hyggliga 3:54 på underdistansen 1500m.


Vad gäller djupa genom-tiderna-listor hänvisas till boken “Sverigebästa genom tiderna” av Bengt Holmberg utgiven 2009. Mer info på: http://www.textograf.com/bocker.php?bookid=24


Vänligen

alj

Svar till inlägg av cec, 2014-01-28 22:51:

Det som utmärkte Carsten var just att han krängde väldigt mycket. I Ngugis fall så var det väl armföringen som var lite konstig.

Sprang Frilen något friidrottslopp?

Svar till inlägg av Analysen, 2014-01-28 23:14:

1. Skarpare tider på de klassiska långloppen? Med vilka jämför du? Hur många från de svenska orienteringslandslaget de senaste 10-15 åren har ens sprungit " de klassiska långloppen "? Det är inte prioriterat att göra. Senast jag såg ett resultat bland herrarna var Emil Wingstedts 1.06 på halvmaran vilket man inte skrattar bort.

2. Att " de förr " var minst lika starka fysiskt starka ( oavsett terrängtyp ) köper jag. Däremot är det skillnad tekniskt. Kartorna är bättre idag och det krävs att du optimerar orienteringen hela tiden. De svenska löparna kliar sig inte i pannan över att de inte gör under 28 på en asfaltsmil. De kliar sig i pannan när det funderar över hur de kan optimera varje sekund för att konkurrera internationellt.

På en medelsvår till svår OL-bana är jag fullständigt övertygad om att dagens bästa svensk skulle ha bättre tid än 70 -talets stjärnor. Det rationella är att analysera den sport vi håller på med, orientering+löpning

Kan vi då konstatera att det var bättre förr.

1) Skarpare tider på de klassiska långloppen i löpning. 2) Orienterare som orkade tuffa runt en långdistansbana och ta guld trots hård mental press (exkl Billstam i Frankrike och Karro i Västerås).

I övrigt är jämförelsen väldigt hypotetisk. Men dom var tydligen imponerande starka mentalt, tekniskt och löpmässigt förr i tiden. Till och med kanske starkare än dagens svenska elit.

Men därom lär vi få tvista. Oavsett hur gröna löven var då och nu i Hälsingeskogarna.

Man kan inte jämföra banan 1975 med banan 2006, då förändringarna i vegetationen gör stora skillnader i framkomlighet, typ täta ungskogspartier och liknande.

Svar till inlägg av PS, 2014-01-28 20:03:

Man lurar sig på Carstens överkropp. Midja och ner mer anpassad för löpning.

Svar till inlägg av Jo...., 2014-01-28 19:55:

Nej de hade inte åkt ett Vasalopp dagen innan så det var därför jag skrev att det antagligen var lite slitna. Samla ihop hela världseliten ( inte bara några få ), kalla det mästarmöte med en rejäl slant till segraren samt normal uppladdning inför maxprestation så hade det gått fortare...

Svar till inlägg av PS, 2014-01-28 20:03:

Ngugi hade ju i och för sig också en ganska märklig löpstil så terränglöpning kanske är lite speciellt trots att en orienterare nog ändå tycker att det är att betrakta som extremt lättlöpt.

Svar till inlägg av cec, 2014-01-28 19:01:

Det intressanta med Carsten är att han hade ett löpsteg som man knappast förknippar med friidrott eller landsvägslöpning. De som inte visste bättre kunde ta honom för en glad amatör som i vuxen ålder hängt på joggingvågen innan han fick upp farten. En ickeorienterare som kände honom vagt trodde mig inte när jag talade om vilka meriter han har.

Svar till inlägg av cec, 2014-01-28 19:01:

De hade ju en etapp på 15 minuter och en etapp på 36 minuter dagarna före. Så de var nog helt slutkörda.......

haha va snackar du om? segraren 2006 var 43 sek efter Friléns tid. Då ska du komma ihåg att det var deras sista etapp så antagligen var löparna lite slitna. Rent logiskt så skulle ett "mästarmöte med de allra bästa i världen på plats i fräscht tillstånd kunnat slå Friléns tid. Man kan konstatera att frilén absolut har gjort en bra tid och varför skulle han inte göra det? banan var extremt lätt och snabblöpt och gynnar löpare. Den stor frågan i vår sport: Vad är löpstark? att springa snabbt på asfalt är inte samma sak som att springa uppför i skogsterräng. Fråga Carsten Jörgensen hur många individuella vm-guld han har i orientering. Killen gjorde ju höga 27 på 10 000m,

Svar till inlägg av Anonym, 2014-01-28 12:05:

Det kan nog ligga en del i det men när en ickespecialist gör bra resultat på Marat(h)on så tyder det nog nästan alltid på hög syreupptagningsförmåga. Dessutom är väl hög mjölksyratröskel, som du nämner, ett tecken på hög syreupptagningsförmåga. Mjölksyretålighet däremot är väl en egenskap som orienterare oftast är överlägsna i helt enkelt eftersom det är väldigt svårt att undvika att dra på sig mjölksyra på en tuff skogsbana. Marat(h)onlöpare däremot strävar väl efter att aldrig dra på sig mjölksyra utom möjligen i slutet av loppen.

Svar till inlägg av PS, 2014-01-27 23:02:

Hög syreupptagningsförmåga är tämligen sekundärt i marathon. Flera världslöpare, som tex Kjell-Erik Ståhl och Derek Clayton hade mycket måttliga testresultat. Marathon handlar om löpekonomi, hög mjölksyratröskel och förmåga att hushålla med glykogenet i kroppen.

Svar till inlägg av Anonym, 2014-01-27 19:02:

Jag skulle nog hävda att den genomsnittlige orienteraren var löpstarkare för 30 år sedan. Dels var elitbredden betydligt större och dessutom tävlade man bara i långdistans. I Vm-uttagningarna 1979 sprang man 3 lopp på 4 dagar - alla med banor på 15 km.
I gamla skogssport fanns bla. Mårtenssons och Lökens träningsdagböcker publicerade. De höll inte på med en massa maxstyrka och andra moderna påfund. De var alldeles för upptagna av att springa en jävla massa varje vecka - prcis som sveriges överlägset bästa långdistansare just nu, Isabellah Andersson. Det är intressant att friidrottens förbundskapten sa om henne när hon slog igenom att hon "var uppe i träningsmängder som var vanliga på 70-talet".
Dessutom klarade ju inte dagens världselit att komma närmare Bernt Frilens tid än 4 minuter när de provsprang mästarmötesbanan från 1975.

Svar till inlägg av svagsynt, 2014-01-27 19:42:

Jag har sprungit både Berlin och Dubai. Berlin är en väldigt snabb bana, men den går trots allt på vanliga stadsgator. Banan i Dubai är i princip specialdesignad för marathon. Bara en massa långa raksträckor och man kan nog inte hitta backar ens med vattenpass.
Att man sprungit snabbare i Berlin beror helt enkelt på att de har starkare startfält. Dubai ligger fel i tiden för de allra bästa som siktar på att springa en snabb mara i någon av de stora stadsloppen i april.

Svar till inlägg av PS, 2014-01-27 23:02:

Om du gör maran på en världstid och därigenom snittar milen på bra tid, då kan man anse att syreupptagningsförmågan är till fördel i ett orienteringslopp. Annars känns det bara som en nackdel i OL att ha ett så syreeffektivt asfaltsteg att du gör maran på en bra tid. På Ultralång distans kan det dock vara en fördel att ha harvat runt några maror och göra kroppen beredd på ett långvarit jobb under energiskuld.

Svar till inlägg av osynlig, 2014-01-27 20:18:

Syreupptagningsförmåga! Sedan är det en helt annan sak att det finns en massa andra faktorer som skiljer mellan dessa idrottsgrenar.

Och vad har en bra marathon-tid med ett bra OL-lopp att göra?

Svar till inlägg av Anonym, 2014-01-27 17:52:

Definiera "världens snabbaste". Världsrekordet sattes på banan i Berlin 2013...

Det har med andra ord inte hänt så mycket i svensk orientering sedan 80-talet när Mårtensson/Kringstad var i toppslag även i löploppen. Mårtensson är för övrigt svensk mästare i maraton (maraton är det svenska namnet på disciplinen, Stockholm Marathon är ett varumärke). Nu fick jag det sagt också.

Svar till inlägg av Nisse, 2014-01-21 14:23:

Tyvärr tycks ju SOFT vara inne på samma linje som längdskidorna: prostituera sig totalt för TV.

Svar till inlägg av Bartoli, 2014-01-25 14:35:

Suveränt lopp av Lena, men du kan inte jämföra Dubai, som är världens snabbaste marathonbana, med vintermaran.

Svar till inlägg av Surfer, 2014-01-27 07:00:

Var hans uppgift att bromsa henne första kilometrarna? ;)

Bra jobbat Lena!

Vem är elitorienteraren Martin Lundqvist som agerade farthållare åt Lena?

Efter 30 år börjar det äntligen hända något i svensk orientering. Heja Domnarvet-Lena.