Svårt att förändra

Orienteringssporten skjuter sig själv i foten när man inte tar chansen att utvecklas med det moderna samhället. Vi har fortfarande en föråldrad syn på jämställdheten och tvekar inför nymodigheter och förändring.

– Man måste våga prova! tycker Lars Gerhardsson, tävlingschef på Tiomila och ställer sig positiv till en förändring av damstafetten.

Redan förra våren inleddes debatten kring det faktum att damernas stafett på Tiomila i hög grad fungerar som underarrangemang till herrarnas tävling. Damerna har endast fem sträckor, och dessa i dagsljus och med segrartider långt under vad som är jämförbart med herrarnas sträckor. Något som inte alls går i enlighet med mottot ”Tiomilas själ”: Tufft, tekniskt, utmanande.

Damernas engagemang saknas

Några klubbar slöt upp bakom tanken på en tuffare damstafett, och enskilda personer uttryckte sitt stöd – men den stora massan lös med sin frånvaro.

– Tiomilas styrelse var positiv till förslaget att öka till sju sträckor, och även till nattsträckor, säger Gerhardsson. Men eftersom de flesta av damerna själva inte visade något intresse lades förslaget på is. Det visade sig till och med att de flesta som uttryckte åsikter om saken var män, som inte ens själva påverkas av eventuella förändringar.

Ointresset ett mysterium

Med detta besked i handen kan man fundera på varför damerna inte visar något intresse för en utveckling. Klart är ändå att dagens upplägg inte ger en bra effekt på lång sikt.

– Signalen det skickar är att klubbarna ska sträva efter dubbelt så många män som kvinnor, menar Ann Bergman, elitansvarig i Stockholm och förespråkare av jämställdhet inom sporten, och tror att det enda rätta på lång sikt är att ge kvinnorna samma förutsättningar som männen; tio sträckor och natt, med samma segrartider som herrarna.

Lars Gerhardsson håller helt med om detta och tycker samtidigt att det är bättre att ha tuffa banor och eventuellt färre lag, än att korta av och mer och mer likna andra stafetter. Precis som varje lagledare vet är det inte vad den enskilda individen helst vill springa som ska få styra, det är vad som är bäst för gruppen. För svensk orienterings bästa krävs ett mer jämställt Tiomila.

                              


Sträckornas särart intressant

Kvinnornas ointresse finns inte bara i frågan om förändring av damstafetten utan även i i diskussioner både före och efter tävlingar. Det pratas inte lika livligt om vägval och man spekulerar inte på samma sätt om vilka laguppställningar som kan tänkas inför kommande stafetter.

– En av anledningarna till detta, tror Gustav Bergman, svensk landslagslöpare, är att damstafettens upplägg är ointressant, medan herrstafetten ger oändliga kombinationsmöjligheter med sina olika typer av sträckor. En blandning av korta och långa, natt och dag, tidiga och sena sträckor, samtidigt som antalet sträckor gör att även klubbens tionde bästa löpare spelar en stor roll i laget. För damernas del handlar det mest om att ta de fem bästa och sätta dem i valfri ordning, med den bästa sist.

– Det blir ändå mest ett lämmeltåg, tycker en av damerna.

Till och med ungdomarnas stafett bjuder på taktiska valmöjligheter med sina olika svåra sträckor och ibland åldersbegränsningar. Även damerna bör få dessa möjligheter till taktikdiskussioner, även om de ovan nämna förslagen inte genomförs. Ett tanke vore att låta en tidig sträcka vara extra lång, en annan kanske lite lättare och en tredje av medelkaraktär. 

Förändring redan 2013

Tävlingschef Lars Gerhardsson ser gärna förändringar av det här slaget redan till Tiomila 2013 i Kungsängen norr om Stockholm då hans egen klubb; Attunda, arrangerar. Till dess kommer även andra nyheter att introduceras, bland annat ett terränglopp i skymningen där vem som helst får delta, med samma arena som stafetten. Samtidigt kommer en individuell tävling att arrangeras både dagen före och dagen efter stafetten för att göra det hela till en ”Tiomilahelg” i stil med 25manna.

Många uppslag till utveckling

Andra idéer som tagits upp till diskussion i Tiomilaföreningens styrelse är ett eventuellt införande av omstart för lag som ligger mer än 90 minuter efter, eller vid sjätte sträckan. Det har också pratats om ett upplägg där de 50 bästa lagen plockas av inför sjunde sträckan och sedan gör en elit-omstart när de andra gått i mål, för att göra upp om segern.

Lars Gerhardsson har många uppslag till förändring och talar om en idé där laget anmäler elva löpare som de sedan fritt disponerar under loppets gång, eller en sammanlagd tävling där samtliga klasser på både Tiomila och U10mila räknas, där den bästa klubben koras.

En ljus framtid för natten

Redan inför årets stafett planerar Tiomila att uppmärksamma de rena damlag som springer herrarnas stafett, vilket de senaste åren varit runt tio stycken. Denna tävling i tävlingen ska följas löpande och eventuellt blir det tal och ett pris till segraren.

– Dessa lag behöver inte vara rena klubblag, säger Gerhardsson och inbjuder till valfria kombinationer av damer som vill ha en utmaning. Distriktslag, eller kompisgäng har fritt fram att utmana herrarna och ta det första steget mot en damstafett som är tuff, teknisk och riktigt utmanande!