- Det började med att jag flyttade hem från London, berättar
grundaren Oskar Karlin.
Våren 2006 sprang han sedan Stockholm City Cup på Långholmen
och började åka på Luffarligan där det inte fanns någon tävlingshets utan bara
pensionärer.
När sedan vintern kom såddes fröet om en egen förening, dels
därför att det var coolt med en förening, men också för att man då skulle kunna
springa tävlingsklass.
Någon gång i december hölls det första årsmötet med de
dåvarande enda fyra medlemmarna, då bestämdes namnet Centrum och dräktens
svarta färg.
Sedan rullade det på; hemsidan skapades och den första
träningen hölls på ön Långholmen mitt i Stockholm. Redan i februari var man
sedan uppe i 42 medlemmar som alla var vänner eller bekanta på något sätt.
Under det första året var just detta vad klubbens medlemmar bestod av, men
efter uppmärksamhet i Skogssport och andra media började fler utomstående att
strömma till.
Gjorde allt själv i början
Oskar Karlin tror att det krävs eldsjälar för att en
förening ska klara sig. I Centrums fall var han den brinnande kraften och
gjorde nästan allt under det första året.
- Hade jag tröttnat hade klubben dött inom några dagar, tror
han.
Men efter ett par år började klubben stå på egna ben och det
fanns fler som drev den framåt.
- Det var både läskigt och skönt. Läskigt eftersom det var
mitt lilla barn, men skönt eftersom det inte går att göra allting i en
förening, speciellt inte när den växer så det knakar hela tiden!
Viktigt med marknadsföring
- Tack vare några år på grafisk design/reklam-skolor var det
också rätt så lätt att göra PR och synas på ett sätt som kanske inte var så
vanligt i den annars ganska ”teknolog-tyngda” sporten. Det betyder inte att vår
vurm för kollektivtrafiken och att inte ha någon ungdomsverksamhet bara vara
PR, men har man lite andra inriktningar än resten av orienteringssverige så var
de lätt att synas och stå ut från mängden, förklarar Oskar Karlin.
Fångar upp inflyttade ex-orienterare
Klubben har mestadels inriktat sig på de som tidigare
orienterat men nu flyttat till Stockholm och lever ett modernt liv utan bil och
massor av barn. Detta eftersom de som bor kvar i sin hemstad ofta är låsta till
sin ursprungliga klubb.
- Eftersom vi alltid har träningar dit man kan ta sig via
buss eller tunnelbana kan man vara säker på att alltid få vara med, även om man
inte har en ålderdomliga automobil!
Dags för nästa steg
Tidigare har riktlinjerna alltid varit bredd och gemenskap,
men sedan klubben växt till över 150 medlemmar och allt fler blivit
intresserade av tävling har toppning börjat förekomma. Det har även diskuterats
en ungdomsverksamhet, eftersom medlemmarna börjat få egna barn som snart börjar
komma upp i ”mini-knats-ålder”, och det finns redan några ungdomar som stannat
i klubben, trots att man rekommenderat dem att byta.
- Det känns coolt, och självklart säger vi inte nej till
någon!
Nyhet om Centrum OK På DN.se