Kartnormen ISOM 2007 är död. Dödsattesten skrevs slutligen i somras av O-ringen efter att man inte klarat av att prestera kartor som följer normen. Etapp tre och fyras kartor har diskuterats mycket, och det är lätt att konstatera att normen inte efterlevs.
Normen börjar med att beskriva karttecknens färg, storlek och form. Den delen är lätt att följa och det gör de allra flesta.
Vidare beskriver normen att objekt ska vara placerade på rätt ställe och ritade med rätt form. Det är också idag lätt att fixa med allt bra grundmaterial och tekniska mäthjälpmedel.
Det svåra i kartnormen
Nu kommer det svåra i att rita en karta en kartnormen och det som är mest subjektivt: Att få kartan läsbar i skala 1:15 000. Det görs genom att följa normens minimimått vad gäller symbolers storlek samt avstånd mellan symboler på kartan. Den som prövar detta upptäcker snart att det finns platser i vår natur som inte låter sig karteras med alla föremål kvar på kartan: man måste generalisera bort en del.
Det som hänt med datorrenritning är att det är lättare att i 32 gångers förstoring rita mycket små detaljer på kartan, och det vanligaste kartprogrammet OCAD, har inte inbyggt stöd för att följa de mått som styr generalisering samt lättlästhet (det vill säga minimimått på objekt samt minimiavstånd mellan objekt).
OK Rodhen 2014
Kartritare och löpare har under många år haft gemensamt intresse av att springa på mer detaljerade kartor, samtidigt som kontrollanterna och SOFT inte har stoppat denna utveckling i tid. Man måste här stämma i bäcken genom utbildning, diskussion och tidiga kartkontroller innan kartan är ett faktum. Vi kan förmodligen skylla en del på den tiden då vi hade en ickeexisterande kartgrupp.
Att rita in fler och fler detaljer så att kartan innehåller mer och mer information, och dessutom på rätt plats och med rätt form, har av en del sagts att det gör kartan bättre. Detta är dock inte vad normen menar med bra karta. Ett av huvudsyftena med att tvinga fram en generalisering är att få en rättvis idrott som ska ha likadant ritade kartor vart man än tävlar, och oavsett hur kartritaren anser att en karta ska ritas. Det kan vara uppstyrt, men kartritaren kommer ändå att ha massor av beslut om hur kartan ska ritas, så denne behöver inte vara rädd att kunna ersättas av en robot.
Endast några få normälskare och kontrollanter har stridit för att normen, och därmed en generalisering för 1:15 000, ska överleva.
Dödsattestens två delar
Den första delen i normens dödsattest är då vi i fjol sprang lång-SM på 10 000-del. Det var dödsstöten för kravet att en karta ska ritas för 15 000-del och den därpå tvingande generaliseringsnivån. Att beslutet togs i så sent skede visar att kartkontrollen inte fungerat som den är tänkt.
SM Lång 2013
Den extra kartkontrollen, ibland kallad "nålsögat", som SOFT infört på högnivåtävlingar visade på del två. Syftet var gott, SOFT vill (på lång sikt) stoppa kartor som inte ritats enligt normen, främst då de kartor som inte generaliserats till god läsbarhet. Resultatet blev dock att två (!) kartor på årets O-ringen användes utan att de följde normen eller ens blev godkända (för annat än just dessa etapper, vore för hårt "straff" att ställa in två etapper av O-ringen!).
Leve kartnormen!
Nu är det alltså dags att den nya normen snabbt ges ut då den nuvarande används endast som guide för vilka kartsymboler man ska använda, inte vilken grad av generalisering som ska göras.
Några uppenbara tokigheter måste fixas först och lätt, såsom storlek på några punktsymboler.
Den nya normen måste möta verkligheten genom att tillåta att vi ritar med mycket mindre (små alltså) detaljer med förminskade symbolstorlekar, förminskade minsta ytsymboler och miniavstånd mellan objekt, samt kanske säg 4 nivåer av generalisering att välja på så att man väljer exempelvis att på denna karta är det med stenar ner till 0,5 meter och sänkor på 0,5 meter, medan en annan karta kräver en generaliseringsgrad då stenar under 1,5 meter inte tas med och sänkor under 1 meter inte syns på kartan. 15 000-delen utgår, 10 000 blir ny basskala och 7 500 tillåten, och då kommer synsvaga gamlingar snart att kräva 5000-del (på A2 snart?). För det är ju detta vi vill ha?
Att normen har överlevt sig själv är uppenbart: på tre av de allra viktigaste tävlingarna bakåt i tiden, och som dessutom arrangeras under SOFT-flagga, uppfyllde kartorna inte normen.
Dock kan man göra underverk med hjärtstartaren kontroll och utbildning i kombination med adrenalinsprutan justera normens uppenbara felaktigheter. Leve kartnormen!
Sven Lundbäck