Orienterare.nu

Tiomila

Orienteringskartan

WOC 2016

SOFT

O-snack

Aktuell tråd

Nyckeln till framgång vs utbränning?

Nyckeln? 2014-06-05 08:35

Tittar på bilden! Nyckel till framgång! och konstaterar att 3 av de män och 1 kvinna som är på bilden har så mycket problem med skador att de inte längre är med i VM diskussionerna. Dessutom har minst 2 kvinnor kommit tillbaka efter långtisskador.

Vad är felet? För mycket träning? För tidig debut i A-laget? För mycket kvalite`? För lite vila?

Är det värt att få dessa framgångar för Sverige för att sedan inte kunna hålla på och tävla och träna på den nivå man vill när man passerat 26? Vad kan man göra för att få individerna att hålla och ha motivation när de är 33 efter en debut när de är 19? Gör vi ngt fel?

Skriv ett inlägg

Skriv ditt inlägg här...

Skriv 1981 i rutan

Inlägg

jj 2014-09-02 08:37 #26

Nyckeln>> Behov av uppmärksamhet i media....

Nyckeln 2014-09-02 08:16 #25

Då var detta ämne aktuellt igen.
http://www.orientering.se/templates/NewsPage.aspx?id=52593

Otur, överbelastning, för tidig comeback? Ngt vi måste leva med eller tar vi lärdomen?

old old 2014-06-09 23:47 #24

Svar till inlägg av old, 2014-06-09 09:34:

Jag har länge använt signaturen old. Var vänlig välj någon annan signatur.

Old 2014-06-09 12:12 #23

Svar till inlägg av Old2, 2014-06-09 12:02:

Svårt att förstå vad du menar. Försök en gång till.

Old2 2014-06-09 12:02 #22

Tittar man resultaten ifrån "VM testerna" i Italien som svenskarna inte var med på så är snittåldern på topp 5 Hög.. http://www.oribruni.it/results.aspx?nomedb=20140602_Long&numcat=20
Det är grabbar som varit med länge och sprungit JVM och fått chansen tidigt. Säkert hård träning i alla år. Gubbar som orienterat mycket och håller än. Banlöpare? Nja det är väl mer Schweizarna, som kör friidrott ifrån tidig ålder, alltså en helt annan bakgrund än en svensk som börjar med banlöpning i universitetsålder.

Zerbembasqwibo 2014-06-09 11:35 #21

Svar till inlägg av B, 2014-06-09 09:22:

"klokt att prioritera långsiktiga mål för att hålla sig skadefri."

Men nu för tiden är det sällan 40-åringar kan vara världselit? Ju fler yngre som "chanstränar" desto mindre sannolikt att en långsiktighet lönar sig.

Emmet 2014-06-09 11:32 #20

Svar till inlägg av Vetande, 2014-06-09 08:57:

Distanspasset ska precis som du säger bygga upp, de syftar till kapillärbildning och massa bra saker. Men om jag bara springer distans på mjukt underlag kommer jag bara få de effekterna i de muskler som jag aktiverar när jag springer på mjukt underlag. Hur ska jag då kunna genomföra kvalitativ träning på hårda underlag om jag inte byggt upp även de musklerna?

Många benhinneproblem och hälseneproblem som man ser hos orienteringsmotionärer och ungdomar skulle nog kunna undvikas om de tog sig tid att bygga upp vadmuskulaturen istället för att enbart köra högintensiv träning på hårt underlag och på så sätt överbelasta systemet på de passen.

Vetande 2014-06-09 10:48 #19

Svar till inlägg av old, 2014-06-09 09:34:

Svensk medel och långdistans är inte bra eftersom det inte finns tränare i Sverige som vet hur man tränar utan att bli skadad, Gunder Hägg visste mer om träning än vad dagens löpare gör.
Samma hos Lisa Nordén då hon inte kommer upp i kapacitet pga löparskador.

Anonym 2014-06-09 09:51 #18

Svar till inlägg av Vetande, 2014-06-08 19:18:

Lisa Nordén?

old 2014-06-09 09:34 #17

Finns det någon i friidrottslandslaget, fotbollslandslaget, cykellandslaget, traithlonlandslaget och ishockeylandslaget som inte har problem med skador och varit borta längre tid?

Det kostar på att ligga på gränsen.

B 2014-06-09 09:22 #16

Svar till inlägg av J, 2014-06-09 01:17:

Utslagning? Ju fler som satsar desto fler som inte vinner VM men dom har inte nödvändigtvis blivit utslagna.
Visst innebär elitidrott att man ligger nära gränsen för skador, men man får nog skilja på "olycksfall" och "överbelastning", och inom den individuella orienteringen så förekommer knappast tacklingar eller avåkningar, vilket gör att överbelastning är i majoritet som orsak.

Men även vanliga olycksfall kan innebära att man får överbelastningsskador när man har för bråttom tillbaka efter en skada.

Den som är smart tränar mest på det som man är sämst på, där man har störst effekt av träningen, och med förnuft så att det inte blir tillfälliga belastningstoppar.
Vissa tål mycket belastning och andra inte alls samma mängd så alla kan inte ha samma upplägg, detta är den svåra avvägningen då mycket tid styrs av att träna tillsammans och åka på gemensamma pass, resor och läger. Dessutom så tränar man gärna det som man redan är bra på, det där man kan ha störst vinst med att träna är man kanske sämre på för att man inte tycker att det är så inspirerande att träna på det.

Den som lyckas har antagligen haft en bra mix och nivå på träning, tävling och förberedelser och måste ju också vara frisk och fokuserad den dagen. Enbart träningsmängd är inte avgörande.

Jag tror att det är bättre att träna aningen mindre, men mer på den egenskap man har som sämsta, där man verkligen kan förbättra, samt vara smart och lyckosam nog att undvika skador (det är inte att träna för lite!). Kontinuerlig träning utan uppehåll ger totalt minst lika mycket som höga toppar i belastningen varvat med skadeperioder, och får man en skada skall man inte stressa tillbaka och öka risken att bli skadad igen av en överbelastning (det är att träna för mycket!).
Även om det är svårt att låta bli att tänka på nästa tävling så kan det vara klokt att prioritera långsiktiga mål för att hålla sig skadefri.

Vetande 2014-06-09 08:57 #15

Svar till inlägg av J, 2014-06-09 01:17:

Nej du har helt fel. Det är inte optimalt att ligga på gränsen och vara småskadad, de flesta elitidrottare slutar inte för att de inte blev bäst utan för att de har skador som gör att de inte kan träna för fullt..
Det gäller att veta hur man lägger upp sin träning så att man inte kör flera kvalitetspass på rad så att musklerna blir stela och därför åker på bristningar som sedan blir skador. Kvalitetspassen måste gå snabbare är på tävling och då måste man vara laddad med energi och motivation för att genomföra dessa. Distanspassen kan man köra på mjukt underlag så att de inte sliter på leder och muskler och i en fart som bygger upp kroppen. Allt är ganska självklart.

Nyckeln 2014-06-09 08:40 #14

Svar till inlägg av J, 2014-06-09 01:17:

Behöver man verkligen chansa? Och behöver man chansa redan när de är 20-22 år? Finns det ngn anann väg att gå än ditt förslag för att bli världsmästare. Jag har för mig att t e x Mats Haldin och Björnar Valstad var över 25-26 när de började lyckas.

J 2014-06-09 01:17 #13

Svar till inlägg av Vetande, 2014-06-08 19:18:

Jag säger inte att man skall vara skadad. Vad jag menade från början var att det är naturligt med en stor utslagning. Alla som satsar blir inte världsmästare, många får problem av olika slag. Ett vanligt problem är skador. Det betyder inte nödvändigtvis att man tränat fel, men helt klart att man tränat mer än vad ens egen kropp klarat av. För vissa(många) kan gränsen för vad kroppen klarar av vara lägre än den mängd/kvalitet som krävs för att bli bäst.
Sin fulla potential når man när man tränar precis rätt utifrån sin egen kropp, och precis så mycket kroppen klarar innan man går över gränsen och blir skadad. Men det är väldigt svårt att veta var den gränsen går. Har man aldrig någonsin varit skadad har man förmodligen en bit kvar till gränsen och tränar alltså för lite.
Man har alltså valet att antingen köra "safe" och medvetet lägga sig på en låg träningsdos/låg kvalitet , eller "chansa" och träna det man tror är optimalt och samtidigt vara uppmärksam på om kroppen börjar få problem. Det kan bära eller brista. Jag är ganska säker på att det är löpare som kör det senare upplägget som blir bäst i världen. Det första kan räcka till landslaget om man har tur men för att ta det sista steget måste man chansa. Men det är nog kanska okorrekt att säga så med dagens miljö i landslaget och olgys.

BjornG 2014-06-08 19:35 #12

Svar till inlägg av Vetande, 2014-06-08 19:18:

Bevis och bevis - och sen drar du till med triatleter - simmare brukar få axelskador, men inte så vanligt, men vad råkar cyklister ut för (om dom inte blir påkörda...)?

Vetande 2014-06-08 19:18 #11

Svar till inlägg av J, 2014-06-06 21:21:

Du har helt fel att man skall vara skadad. Skadorna är ett bevis på att man tränar fel och gör att man inte når sin fulla potential. Träningsmängd har inget med skador att göra, triatleter ligger ofta på dubbla träningsmängden utan problem med skador. Okunninga tränare lurar orienterare att köra intervaller på hårt underlag vilket gör att de blir lika skadade som de svenska friidrottarna.

FBD 2014-06-06 23:27 #10

Att man tas ut i landslaget är ju knappast det som direkt orsakar skadorna. Kan inte uttala mig om de som är på bilden (mer än vad som kam anses allmänt känt) men överträning (framförallt för snabb höjning av träningstid) är ett vanligt fenomen i orientering, friidrott och skidåkning.

J 2014-06-06 21:21 #9

Svar till inlägg av Vetande, 2014-06-05 19:41:

Ja visst är det mindre risk för överbelastning i fötter och ben på mjuka underlag, men jag tror ändå det är en mindre detalj i sammanhanget. För att bli riktigt bra måste du ha en så hög träningsmängd att du kan bli skadad även av mjuka underlag. Dessutom finns det många andra hinder för träningen som inte har med underlaget att göra. Se bara på skidåkare och cyklister, även där finns en stor utslagning trots att det är väldigt "snällt".

Nyckeln 2014-06-06 19:54 #8

Kan det vara så att man släpps fram för tidigt i A-laget innan man fått en gedigen träningsbakgrund och på så sätt börjar bränna ut för mycket ur kroppen innan man blivit stark och klarar påfrestningen? Det kan ju inte vara normalt att man bara har en 2-3 år i världstoppen när man för 20 år sedan kunde ha 5-15 år i toppen.

Är det att det finns fler distanser som gör att man håller sämre? För 25 år sedan fanns det bara en distan att träna för.

Vetande 2014-06-05 19:41 #7

Svar till inlägg av J, 2014-06-05 14:55:

Underlaget är viktigt om man skall träna mer än 5 ggr i veckan.

Plockat från Alberto Salazar's 10 Golden Running Rules
"4. STAY ON THE TRAIL Pavement damages joints, tendons, ligaments, and muscles. The more you can run on grass, woodchips, or dirt, the better off you are. My athletes run 90 percent of their workouts on soft surfaces."

J 2014-06-05 14:55 #6

Tor inte på mindre träning! Kanske fler som håller sig hela då men inte fler som blir bra. Man måste nog finna sig i att det blir en stor utslagning på elitnivå. Man kan inte ta 10 personer och få dem att bli världslöpare allihop genom perfekt träning och coachning. Man kan låta alla 10 personer träna hårt och bra under lång tid så kanske 1 blir världsmästare, några till blir ganska bra och de flesta blir skadade eller lessnar.

Vad man tränar för underlag eller andra detaljer kan bara påverka marginellt, i slutändan måste man pressa på med en stor belastning och det klarar inte alla. Tråkigt för alla som försöker och inte når fram men så är det.

njett 2014-06-05 12:11 #5

Svar till inlägg av Vetande, 2014-06-05 10:07:

Nja, titta på goa gubbarna som kör grus 8an vid skatås. Många som går sönder där.. norrmännen går sönder av för mycket träning. Våga dra ner på mängd och köra mer kvalité? Lidingö verkar ha kunskapen.

Anonym 2014-06-05 11:52 #4

Svar till inlägg av Anonym, 2014-06-05 11:39:

http://www.orienterare.nu/n/20108

Anonym 2014-06-05 11:39 #3

Vilken bild? :p

Clint Eastwood 2014-06-05 10:47 #2

För få fd elitidrottare som håller i spakarna! Blir lätt så att pratkvarnar få styra träning och organisation.

Vetande 2014-06-05 10:07 #1

Spring intervaller på gräs eller grus istället för bana inomhus.

Senast kommenterat

Lördag 23/11

08:20