Orienterare.nu

Tiomila

Orienteringskartan

WOC 2016

SOFT

O-snack

Aktuell tråd

Tips till en nybörjare

Markus Johansson 2012-10-08 14:14

Jag söker tips på hur jag kan bli en bättre orienterare!

För 1,5 år sedan började jag att springa och för ett år sedan sprang jag orientering för första gången. Innan dess har jag inte gjort något som kan liknas vid sport alls. Jag är med andra ord en verklig nybörjare som börjat röra på mig på äldre dar.

Jag har mestadels sprungit ÖM5-banor. Då har jag tagit god tid på mig innan jag sprungit iväg. Gjort vägval på förhand och minskat överraskningarna när jag väl kommit ut i skogen. Efter att ha sprungit en del sådana och som bäst kommit ner på ca 10 min/km kändes det som att jag ville utvecklas och prova på nåt svårare och springa i min riktiga klass. Min klass är (året ut) H21 och jag bestämde mig därför för att springa H21 på medel-tävlingar och ÖM8 på långtävlingar. (H21 på långtävlingar är för långt för vad jag orkar)

Alla tävlingar jag gjort i H21 eller ÖM8 har dock gått väldigt dåligt. Jag har försökt hitta orsaker till detta. Här kommer några spekulationer:

* På en H21-bana får jag inte titta på kartan före start och kommer därför inte att ha lika bra koll på banan.
* Jag läser inte på kartan hela tiden utan springer mycket på riktning. Om jag efter ett tag kommer på att jag inte är där jag trodde så måste jag läsa in mig, vilket tar tid.
* Känner mig väldigt stressad jämfört med på en ÖM-bana. Samtliga löpare på min bana springer betydligt snabbare. Det påverkar mig att fatta snabba och förhastade beslut.
* När jag väl har tappat bort mig kan det ta lång tid att läsa in mig igen. Speciellt i terräng som (för mig) ser väldigt lik ut, t.ex. ett område med små höjder med mossar emellan.
* När jag inte riktigt vet var jag är, så försöker jag vrida verkligheten efter kartan för att få det att stämma ungefär. Jag tar mig med andra ord inte tid att läsa in mig ordentligt utan chansar och hoppas.
* Jag tappar väldigt lätt riktning. Går jag kompassriktning kan det bli riktigt fel och jag hamnar inte alls där jag hoppats på.

Min ambition är att utveckla min orientering för att bli bättre och kunna komma ner på 10 min/km på en H21-bana.

Jag tycker orientering är riktigt kul. Mycket på grund av att det finns så mycket att förbättra och att man känner att man hela tiden blir bättre.

Jag söker tips från er här på vad jag kan göra för att bli bättre?

Tackar på förhand,
Markus

Skriv ett inlägg

Skriv ditt inlägg här...

Skriv 1981 i rutan

Inlägg

TeGe 2012-10-10 21:39 #35

Fantastiskt - det här har ju varit som att öppna Pandoras ask, vilken guldgruva! :)

@Valter - Jag skulle gärna ladda upp några exempel för att få fler kloka råd, men hur och var?

Några tips på hur man håller riktning genom tät vegetation - de gånger när man måste igenom det ?

Valter 2012-10-10 13:48 #34

Mycket bra är sagt redan här.
Kartuppfattning kan tränas når du åker bil, cyklar eller springer väg. Försök tänka hur en karta skulle sett ut (även om du inte har någon just då). Kanske är det för tidigt med denna typ av övningar för dig just nu. Du kan även göra det omvända, kika på en bana och skapa dig en bild av hur terrängen kan tänkas se ut. När du blir duktigare så sitter det i ryggmärgen men det är lång väg dit. Springa utan kompass är troligen för tidigt för dig att börja med regelbundet men korta sträckor kan du testa för att skapa en bättre kartkänsla. Kompassriktning - ta ut riktning i lugn ro, titta upp, sikta på träd, ta dig fram till trädet, gör samma igen till nästa träd. Svårigheter med riktning (då man tappar riktning) är vid alla förändringar i terrängen, tätare vegetation, runda höjder, passering av mossar osv. Ladda gärna upp en karta som du sprungit och beskriv loppet så kanske fler råd kan fås och du kan utvecklas vidare.

böckling 2012-10-10 09:40 #33

Jag har också hållit på i ett år nu ungefär. Svårast för mig är/var att inte springa fort, samt höjdkurvsläsningen. Den bästa träning jag någonsin har fått bestod av att springa och plocka in kontroller efter en träning tillsammans med en van orienterare. Vi sprang, och han sa vad han tänkte under sträckorna (typ: den höjden på kartan är där borta, etc). Även bra för mig har varit att ibland inte använda större stigar bara så att jag skulle lära mig kartläsning. Innan dess sprang jag bara på kompass till svarta kartobjekt, och 1h30 på en 3-4km OM5 bana var ingen konstighet i början. Tipsen här är guld värda iaf.

Raz 2012-10-10 08:57 #32

Zerbembasqwibo>> Redan när jag står vid kartbacken kollar jag norr och man brukar kunna se även på den upp-och-ner-vända kartan vilket håll som är norr på den. Så då vet man i vilken kant man ska hålla den för att få den passad redan när man plockar upp den. Så att man kan "stila" mot startpunkten men ändå hinna läsa in sträckan till ettan. ;-)

Zerbembasqwibo 2012-10-09 22:47 #31

Svar till inlägg av TeGe, 2012-10-09 22:23:

När jag står vid startlinjen kollar jag åt vilket håll norr är, och man kan sen när man vänder kartan omedelbart passa den mot norr. Då ser man (om snitseln är rakt fram till startpunkten) hur många grader man ska vrida sig, om det inte är rakt fram från startpunkten. Jag vrider alltså kartan när/om jag svänger, så att kartans norr alltid är mot norr. Detta gäller inte bara på väg mot startpunkten utan under hela banan. Om man alltid har kartan passad mot norr, så slipper man ta en kompasskurs, för då är önskad riktning på kartan samma som i verkligheten! :) Fast man måste ju hela tiden kontrollera att kartans norrstreck är parallella med kompassens norrpil (idén bakom tumkompass men funkar lika bra med en "planka").

Tänk på att många stilar mot startpunkten också. Om du tar det lugnt och läser så mkt som du hinner av sträcka ett (kanske pausa till några sekunder vid startpunkten?) så kommer du bomma mindre till ettan.

Då jag var ungdom/junior/yngre senior.... så försökte jag varje tävling minnas tränarens ord: "GÅ till ettan!". Om man tänker, GÅ, verkligen GÅ, så kanske man som het junis iaf inte sprang precis allt vad man orkade...

TeGe 2012-10-09 22:23 #30

Tack, tack och tack för alla kloka råd ! :)

Det geniala finns ofta i det enkla och jag skall praktisera det jag kan redan på söndagens långdistans.

Mycket klokt som sagt, men en sak som klack till i mig speciellt var "kurvbild, kurvbild och kurvbild". Jag inser nu att jag ofta använder kurvbilden på fel sätt. På orange/röd svårighet finns det som sagt mer ledstänger och fasta punkter att hänga upp orienteringen på och här har jag bara använt kurvbilden som stöd för att "se åt vilket håll det lutar".

Jag inser att jag nu måste utveckla min kartkontakt mer och befinna mig i kurvbilden mer kontinuerligt. Jag har nog (högst omedvetet) ersatt ledstängerna med mina tafatta försök till raka kompassgångar och sprungit "igenom" kurvbilden i en desperat jakt på nästa fasta punkt i den alltmer ensamma tillvaron i skogen.

Gå igenom en tävling ja, tror att det är ett klokt råd. Hade jag gått till åtminstone första kontrollen senast så hade jag sparat 15-20 minuter ...

I det sammanhanget tänker jag då på "första säkra" - dvs startpunkten. Hur resonerar/tänker ni på vägen fram till startpunkten?. Jag har mer än en gång gått i fällan och mentalt haft bilden att jag kommer in vinkelrätt in i basen på triangeln. När det inte stämmer och första sträckan är starkt vinklad mot löpriktningen från starten så kan det bli fatalt för min del (ca 180 grader).

Här finns det personligen också en stressfaktor i alla kompetenta löpare som startar samtidigt och som ser så säkra ut på vart de skall. Och en minut senare kommer nästa gäng ... :)

PS 2012-10-09 20:12 #29

Det är flera som rekommenderar träning utan kompass och det kan man kanske testa men jag skulle vilja påstå att det där beror lite på vad man har för naturlig känsla för riktningar. För mig är sådan träning fullständigt meningslös eftersom jag inte har någon som helst känsla för riktningar. Springer jag 50 meter utan att kolla kompassen eller efter tydligt riktmärke så kan jag utan vidare springa 30 grader snett. Då funkar det inte hur mycket man än försöker läsa kartan eftersom man kan vara nästan var som helst efter att ha passerat lite tätare skog. Har man detta problem så gäller det snarare att träna in att alltid ha koll på kompassen och få in i ryggmärgen att kolla den extra mycket när sikten är sämre.

Svensk orientering 2012-10-09 19:05 #28

Ta kontakt med en orienteringsklubb. Där får du bästa utbildning och hjälp. Börjar här:

http://www.orientering.se/Borjaorientera/

Har klubben inte fungerande verksamhet så leta vidare till nästa klubb i din närhet.

Lycka till!

Zerbembasqwibo 2012-10-09 14:56 #27

Att gå kompassgång är som att lägga riktskäret. Är man van Husqvarna är det så klart svårt när man håller kompassen bredvid kroppen, bättre då att såga med Stihls för kompassgångens skull.

http://www.sakerskog.se/images/4181.jpg

Pelle 2012-10-09 14:52 #26

Som ungdomsledare har jag noterat när de yngre tar ut kompassriktning. En del vrider armen eller handleden för att få "rätt" kompassriktning, gärna vid sidan av kroppen dessutom, blir rätt mycket fel då. Kompassen rakt fram och vrid hela kroppen till önskat riktning. Upp med blicken och fäst blicken långt fram.

low 2012-10-09 13:55 #25

Tror man ska ta tipset om att kolla kartan var 15:e sekund med en nypa salt, beror på vad det är för typ av sträcka man springer. Fast man ska nog inte skapa sig en 15-sekundsregel. Det kan emellertid aldrig understrykas tillräckligt att det är viktigt att kontinuerligt läsa kartan.

Kompassgångsproblemet har jag stött på flera som har. Många gånger handlar det om att man försöker gå kompassgång längre sträckor mot små föremål i tron om att det är en framgångsrik taktik. Att gå kompassgång 300 meter mot en liten sten är dock många gånger dömt att misslyckas. Att ta kompasskurs ett hundratal meter från ett ställe där man vet var man befinner sig mot en tydlig relativt stor höjd strax innan stenen och sedan läsa lite noggrannare in den sista biten mot stenen är däremot en fungerande metod. Naturligtvis är man inte heller lika bra på att hålla riktningen när man är ny som orienterare, men det är inte det som är huvudanledningen till att man misslyckas.

Många nybörjare verkar ibland se kompasskursen som en teknik isolerad från kurvbildsläsningen. Faktum är dock, som många antytt, att man för att framgångsrikt kunna använda kompassen i terrängen i princip måste kunna läsa kurvbild relativt bra. I slutändan handlar det alltså om att kurvbildsläsningen, kompassavläsningen och såklart även planbildsläsningen (som brukar vara det första man lär sig hantera) ständigt ska komplettera varandra. Så att man med hjälp av kompassen ska kunna orientera sig igenom det ibland svåröverskådliga myllret av kurvbilds- och planbildsobjekt.

Men att lära sig läsa kurvbild är lättare sagt än gjort, och jag tror som många andra att man kan greppa det mest grundläggande genom att gå några svårare banor och försöka förstå hur kartritaren ritat ut kurvorna. I början kanske det mest blir att man med hjälp av kompassen kan "hoppa" mellan större tydliga höjder och planbildsobjekt. Under processens gång övar man hur som helst upp kurvbildsläsningen och blir bättre på att hålla riktningen. I takt med den utvecklingen så kommer man bli bättre på att även ta hjälp av åsar, sänkor, tydliga gropar och andra kurvbildsobjekt som kartritaren slängt ut på kartan.

Tror avslutningsvis att en nybörjare som springer utan kompass och lärt sig kurvbildsläsning nog slår en nybörjare som inte förstår kurvbilden men är en mästare på att hålla riktningen. Även om det såklart kan vara problematiskt för många nybörjare att inte kunna passa kartan med hjälp av kompassen. Så kom nu ihåg: Kurvbildkurvbildkurvbild! (Eller brunbild om man nu vill)

Lycka till med er fortsatta orienteringstekniska utveckling! :)

Ulf S 2012-10-09 09:55 #24

Svar till inlägg av Markus Johansson, 2012-10-09 08:25:

"Kanske krampaktigt hålla kompassen pekande på där-jag-var-senast kan vara en idé."
Eftersom du använder tumkompass, så kan du åtminstone försöka att hela tiden hålla kartan så att kompasshörnet pekar på där du är (eller åtminstone där du just var). Det behöver inte alls vara "krampaktigt"...

Jens 2012-10-09 09:49 #23

Svar till inlägg av Markus Johansson, 2012-10-09 08:25:

7. Tumgreppet, absolut essentiellt. Tumspetsen/kompasspetsen ska alltid peka mot punkten där man är och flyttas fram kontinuerligt allteftersom man rör sig framåt i terrängen.

Markus Johansson 2012-10-09 08:38 #22

Svar till inlägg av Eva Jurenikova, 2012-10-08 22:48:

Tack Eva!

Många bra tips där. o-training-sidan var ny för mig. Ser ut att finnas en hel del matnyttigt där. Artiklarna om Thierry var också mycket bra. Insåg nu att jag kan lära mig nya saker av att komma tillbaka och läsa samma artikel igen allteftersom jag utvecklar min orientering.

Jag har faktiskt haft tankar på att springa helt utan kompass, för att på så sätt tvingas öva upp kartläsningsförmågan. Det kan nog vara riktigt vettigt för mig. Jag har en tendens att lita blint på kompassen, trots att jag vet att jag ofta hamnar väldigt snett.

"Full Koll" har jag faktiskt liggande på nattduksbordet, men jag saknade handfasta tips där. Här i forumet har jag fått mängder med tips som är guld värda! Någon får sammanställa dem och skriva en "Extrem Koll"-bok :)

Fantomen 2012-10-09 08:34 #21

Svar till inlägg av Markus Johansson, 2012-10-09 08:25:

Att använda kompassen som en tum-kompass menas att man automatiskt alltid passar kartan innan man läser. Om man vill läsa kartan i farten så kan man hålla upp kartan några sekunder innan man tittar så att kompassen är stabil. Man tittar långt fram och åt sidorna innan man läser kartan sen läser man kartan sen tittar man långt fram och försöker se nya saker man läste på kartan. Egentligen så skall man hela tiden ha koll på ett antal referenspunkter. Så man kanske glimtar ett hygge hundra meter till vänster, en stor höjd 100 meter till höger en sten 50 m fram och efter den vet man att det skall ligga en bäck som man försöker spana på samtidigt som man har koll på riktningen med kompassen.

Markus Johansson 2012-10-09 08:26 #20

Svar till inlägg av old, 2012-10-08 22:04:

old: Jag insåg själv att jag håller kompassen något vid sidan av kroppen. Ska tänka på det nästa gång jag är ute, att försöka hålla kompassen mitt för kroppen.

Markus Johansson 2012-10-09 08:25 #19

Svar till inlägg av Nelson, 2012-10-08 22:01:

Nelson. Många bra tips! Tackar. Några kommentarer:

2. Jag har en tendens att runda höjder och då tappa riktningen. Det kan till och med vara så att det sker omedvetet när jag kommer till en mindre höjd, att jag då glider vid sidan av den istället. Det är ett bra tips. Ska försöka undvika att runda i onödan.
6. Irra på måfå gör väl att jag hittar kontrollen en av tio gånger ungefär, men det är nog vettigt att helt enkelt springa tillbaka om man inte kan läsa in sig. Men det tar emot att springa tillbaka. Det är väl en mental sak man får komma över.
7. Var 15:e sekund. Känns som om jag behöver öva mer på att läsa karta i fart om jag ska kunna kolla på kartan så ofta. Just nu tar det rätt så lång tid från att jag tittar på kartan tills jag hittar där jag var senast. Kanske krampaktigt hålla kompassen pekande på där-jag-var-senast kan vara en idé.
9. Många som tipsar om att gå en tävling. I efterhand efter att ha sprungit en tävling har jag flera gånger kunnat konstatera att jag nog hade varit snabbare om jag gått banan. Så det kan vara värt att prova.
10. Känns som om det tipset krockar lite med tips 3. Men det är sant som du säger - om jag kör för fullt så blir det ännu svårare att orientera.

nh 2012-10-09 00:19 #18

För mig när jag bommar är det nästan uteslutande brist på koncentration. Att jag släpper fokus från kartan och orientering på fel ställen. Jag ser mig själv som "elit" och har sprungit sen jag var barn så antagligen har jag tränat in en teknik som fungerar, det gäller bara att använda den också.
Det kanske är något att tänka på, se till att fokusera på orienteringen när det blir svårt och spring inte och tänk på annat.
Annars tror jag det viktigaste är att förenkla på något vis, om man inte är tillräckligt skicklig för att läsa på alla detaljer (vilket nästan ingen kan i svensk detaljerad terräng). Spring mot tydliga uppfångade föremål så mycket det går, använd finorientering på detaljerna sista biten in till kontrollen.

En annan sak, jag tror ni ska börja med att promenera och se till att gå helt rätt, sen stegvis höja farten när ni lär er.

Phytagoras 2012-10-09 00:15 #17

Ohhhh jag blir så varm om hjärtat. Seriöst, jag efterlyser mer av den här tonen i 'vårt' forum.

Eva Jurenikova 2012-10-08 22:48 #16

Om du springer mycket på riktning utan att veta var du är kan det vara bra att även träna utan kompass och/eller köra övningar där du "tvingas" att läsa kartan mer. Prova kartpromenad/kontrollplock/linjeorientering för att få bättre förståelse vilka objekt som finns med på kartan och hur de är ritade.

Jag är övertygad att man kan lära sig mycket genom att använda en GPS-klocka (i kombination med QuickRoute och 2Drerun). Att analysera hur man orienterar (att förstå bättre varför man bommar och varför man har flyt i orientering m.m).

Kolla http://o-training.net/ för diverse tips och övningar.
Och här finns online nybörjarkurs (på norska): http://nesodden-orientering.org/abckurs/ (men den nivån har du antagligen redan passerat).

Läs "Full koll":
http://www.idrottsbokhandeln.se/bocker/Orientering/1352/Full-koll---Orienteringsteknik-fran-rod-till-svart/668/

Och så några tips från Thierry:
http://www.oringen.se/terrang/terranghalland/analysetapp12avthierrygueorgiou.1945.html
http://news.worldofo.com/2007/11/27/gueorgious-story-part-i/
http://news.worldofo.com/2007/12/10/gueorgious-story-part-ii/

old 2012-10-08 22:04 #15

Svar till inlägg av TeGe, 2012-10-08 21:50:

Håll kompassen mitt för kroppen då du syftar framåt så att du får en bra syftlinje. Många, även ganska rutinerade, håller kompassen vid sidan av kroppen.

Nelson 2012-10-08 22:01 #14

1. Använd begränsningslinjerna, gå aldrig rakt ut på ett kalhygge, gå längs kalhygget/skogen och eller följ bäcken/stigen/kraftledningsgatan/mossen.
2. Runda aldrig objekt, du kommer aldrig ut där du tänkt. Lita på din egen förmåga med kompassriktning istället. Dra rätt ut mot mossen med hjälp av kompassen.
3. Tempoväxling, dra allt vad du kan 3/4 av sträckan till kontrollen, finorientera resterande biten.
4. Det piper rätt högt, dra nytta av det. Lyssna, hur rör sig dina medtävlare? De har förmodligen varit och stämplat på den kontrollen du söker.
5. Fråga dina klubbkamrater efter tävlingen vilket vägval de hade tagit. Finns inget rätt eller fel vägval. Skiljer oftast väldigt lite för en motionär.
6. Använd sista säkra. Hittar du inte kontrollen, spring tillbaka till sista säkra. Irra runt på måfå ger inget.
7. Kartkontakt, titta på kartan var 15:e sekund. Funkar inte att springa 2-3 minuter utan att titta. Tar väldigt lång tid att läsa in sig. Man drar snett hela tiden, du måste korrigera det.
8. Lär dig höjdkurvor, svårt med negativa höjdkurvor.
9. Gå en tävling, du går i rask takt i 14 min/km
10. Tryck inte på för hårt, hjärnan slutar och fungera om du pressar dig för hårt. Våga stanna upp och läs in dig.

Markus Johansson 2012-10-08 21:55 #13

Svar till inlägg av PS, 2012-10-08 21:27:

Det är ett bra tips. Jag har en tendens att strunta i att försöka läsa in mig när jag är vilse, utan tänker istället "det löser sig senare" och springer vidare, trots att jag inte springer mot någon uppfångare eller har någon egentlig plan.

Ett annat problem jag har är att när jag väl bestämmer mig för att läsa in mig så letar jag enbart alldeles i närheten av där jag borde vara, men sen i efterhand kommer jag ofta fram till att jag var en bra bit ifrån där jag trodde jag var. Det är väl kanske en övningssak, att snabbt kunna skanna av kartan efter matchande mönster. Ofta har man ju hittat nåt i terrängen som man vill matcha på kartan.

TeGe 2012-10-08 21:50 #12

Svar till inlägg av Zerbembasqwibo, 2012-10-08 21:15:

Låter som en dröm ! :)

Låt oss isf börja med kompasstekniken. Den upplever jag är väsentligt viktigare nu när man har släppt ledstängerna.

Problem:
========
Jag har inget/lågt förtroende för min kompass (eller kanske snarare för min kompassteknik).

Ofta när jag tar ut kompassriktning så känner jag att jag "håller andan och kastar mig ut i mörkret" med en underliggande känsla av att "nu är det dags igen ...". Jag bedömer att jag lyckas med kanske 50% av gångerna med kompassgång med finkompass. Jag har kortat ner mina kompassgångar till 50-100 meter nuförtiden.

För mig är det ren magi hur ni "orienteringsrävar" lyckas med att lösa detta när ni dessutom springer. Jag står ju stilla när jag passar karta och kompass (använder tumkompass).

PS 2012-10-08 21:27 #11

Svar till inlägg av Markus Johansson, 2012-10-08 21:04:

Ett tips till. Direkt när du känner att du tappat kartkontakten så ska du "backa bandet" och tänka när du senast visste var du var och vilken riktning du kom dit du är nu (passa kartan och tänk från vilket håll du kom från). På detta sätt kan du utesluta väldigt många ställen och fokusera på resten. Då brukar man oftast kunna läsa in sig ganska fort. Jag bommar nog ungefär lika ofta som när jag var 15 men det som kunde bli 10-15 minuter då blir ibland inte mer än 30 sekunder nu. En annan stor skillnad är i och för sig att jag har bättre koll på kompassen nu.

Zerbembasqwibo 2012-10-08 21:15 #10

Eftersom ni verkar vara mycket analytiska och även skrivande personer kan ni väl fortsätta skriva era "uppenbarelser" här, och så får vi "rutinerade" komma med små tips. I slutändan kanske det går att få till en "så här blir du som vuxen snabbt duktig på riktigt svår orientering"shandbok?

Markus Johansson 2012-10-08 21:04 #9

Svar till inlägg av TeGe, 2012-10-08 18:39:

TeGe: Dina problem liknar mina egna väldigt mycket! Skönt att höra att man inte är ensam vilsen nybörjarorienterare i skogen. Även om det kan kännas så ibland :)

Bästa tipset hittills för mig känns som att försöka dela upp sträckan i mindre hanterbara delsträckor.

TeGe 2012-10-08 20:59 #8

Svar till inlägg av Navelskåderi, 2012-10-08 20:20:

Nu hoppas jag att du skrev i fel tråd ...

Navelskåderi 2012-10-08 20:20 #7

Lycka till. Sportens fortlevnad känns iofs säkrad när man bläddrar i O-Ringentidningen och en journalist intervjuar en annan journalist. Är det inte det introverta beteendet någon klok person reagerat mot?

TeGe 2012-10-08 18:39 #6

@Markus - du har en medlöpare i mig, började förra året med att springa tävlingar i ÖM5 och uppåt och kände mig ganska snart säker i dessa klasserna. Har i år börjat med ÖM8 & 9 och tävlingsklasser och oj vilken tid det kan ta (la mer än 20 minuter på första kontrollen senast).

Jag tycker inte om att misslyckas :) och har försökt att förstå vad det är jag gör fel och vad jag har för brister. Här är några saker som jag har kommit fram till under mina äventyr:

* Jag måste lära mig tempoväxlingar bättre, när jag skall springa fort resp när jag skall vara noggrann
* Jag måste vara extra noggrann på längre sträckor där sträckan saknar tydliga hållpunkter och dela upp sträckan på flera delmål. Det blir ofta helt galet när jag går längre sträckor på enbart kompass
* Sluta chansa när jag inte springer mot en tydlig uppfångare och tro att "det löser sig längre fram"
* Jag måste ha tålamod och vända tillbaka ibland till sista säkra och göra ett nytt försök in mot kontrollen. Det blir inte bra när jag försöker kompensera och "fri-orientera" ...
* Jag jobbar på att känna igen de vägval och kontrollpunkter som jag brukar missa genom att gå igenom kartan (många gånger) efter ett lopp och skapa mig en tydlig bild av vad jag borde ha gjort istället. Här är en erfaren orienterare som rådgivare guld värd !
* Jag har fortfarande svårt att förstå vilka objekt i naturen som kartritaren väljer att ta med och vilka som utelämnas, jag fastnar på fel saker m a o. Misstänker/hoppas att det kommer med erfarenheten ...
* Jag jobbar med att släppa min prestige när det gäller resultat för närvarande och fokusera på min egen utveckling i min egen takt och att inse mina misstag är det enda sättet ätt lära mig (precis som för våra ungdomar)
* Jag har skoj och njuter av sporten ! :)

Oxå tacksam för alla råd jag kan få !

PS 2012-10-08 16:01 #5

Fokusera på det som avviker och skit i det som det finns mycket av. Om sträckan tex är full av en massa svart och brunt plotter så kan det tex vara läge att sikta in sig på en sankmark. Är det å andra sidan platt så kanske en enstaka höjd är en bättre hållpunkt.

Zemlon 2012-10-08 15:16 #4

Om man springer mycket på riktning är det viktigt att "förstora" eller "förenkla" kontrollen, d.v.s. springa mot någonting stort (större höjd, större sankmark) eller uppfångande (bäck, stig, kraftledning) som ligger i närheten av kontrollen, för att sedan i lugnare tempo orientera sig till kontrollen. Man brukar också tala om att passera "sista säkra" som är en enkel och tydlig punkt som ligger nära egna kontrollen (50 - 100 m om möjligt). D.v.s man springer inte till kontrollen direkt, utan via en enklare punkt. Exempel: Om din kontroll är en liten sänka på norrsluttningen på en större höjd så ska du först hitta höjden (riktning). Sedan ta dig till norrsidan och hitta någon tydlig punkt (alternativt högsta punkten) och sedan söka efter sänkan. Är det sedan så att terrängen är flack med mossar så kan det bli svårare, då kan man behöva utöva förenklingen i flera steg. Först till den höjden, sedan till långsmala mossen sedan till grönområdet, sedan till stora stenen o.s.v. tills man är vid sista säkra.

Tänk också på att om du är snabbfotad men svagare i kartläsningen så kan sista säkra eller förenklingen ligga bortom kontrollen! Om kontrollen ligger 50-100 m innan en väg, så kan du alltså köra järnet ut på vägen, läsa in dig och sedan vända tillbaks för att ta kontrollen!

Markus Johansson 2012-10-08 15:06 #3

Svar till inlägg av Fantomen, 2012-10-08 14:23:

Jag har en tumkompass. Men osäker på hur du menar att det skulle hjälpa mig, jämfört med "vanlig" kompass?

I övrigt bra tips. Ska försöka dela upp sträckan lite mer än vad jag gör.

Fantomen 2012-10-08 14:23 #2

Svar till inlägg av Fantomen, 2012-10-08 14:21:

Och träna på höjdkurvorna....

Fantomen 2012-10-08 14:21 #1

Använd tumkompass eller använd den vanliga kompassen som en tumkompass.
Titta längre fram i skogen helst så långt som du kan se
Dela upp sträckan i mindre delar typ 100m
Försök springa en hel bana utan att stanna anpassa farten därefter

Senast kommenterat

Fredag 19/4

08:26

Finansiering av elitorienterare?