Logga in på Orienterare.nu

Svar till inlägg av Talangen, 2025-01-10 07:40:

Gissar på Gotland!

Är det någon som kanske råkar veta var Gotland 2-dagars går i år? Har skrivit till arrangören men inte fått något svar. Tack!

Det är inte den som springer längst som blir världsmästare. Det är den som springer fortast.

Svar till inlägg av Hoho, 2025-01-08 13:06:

...och inte blir det enklare av att alla kanske inte svara precis lika på varje typ av träning, och inte heller tål lika mycket heller - och att det kan variera med hur många år man tränat...

Svar till inlägg av PS, 2025-01-08 12:57:

Ja, och även när man blandar in olika genetiska talanger så blir det ännu mer komplext.
Tex vissa har genetisk möjlighet att få högt Vo2max medan andra har genetiskt bra löpekonomi.
Det har tidigare varit populärt att jaga Vo2max, men om taket ändå är genetiskt så är det kanske bortkastad träning eftersom man når dit tids nog.

Svar till inlägg av Hoho, 2025-01-08 10:33:

Problemet med forskningsprojekt generellt är väl att de oftast har en väldigt begränsad tid på sig att genomföra sina tester. Många av resultaten kan alltså främst ses som forskning av hur man toppar sin form. Vill man se hur man höjer sin grundnivå så behöver man antingen forska på samma grupp under lång tid eller få tillgång till stora mängder data över hur personer tränat under lång tid och hur deras resultat har utvecklats under jämförbara förhållanden. Detta är nog i allmänhet svårt och för orientering omöjligt.

Svar till inlägg av eh, 2025-01-02 15:48:

70/13 ~ 5.4 - så drygt 5 gånger längre än hans 5000 m lopp tar.

Svar till inlägg av DrJ, 2025-01-02 15:34:

Om man skall tävla långt så behövs det ett antal pass för att träna upp förmågan att springa fort under längre tid..
Men jag tycker det mer och mer lutar åt att den tävlingsförberedande träningen kan vara väldigt sparsam.
Överhuvudtaget så är det många "sanningar" inom träning som kommer frän tester på elit-motionärer alternativt hur världseliten tränar.
Inga av dessa grupper är speciellt bra att titta på för en ung talang har en helt annan respons på träning.
Tex en elit-motionär som tränar 5 ggr i veckan och har vilat en dag innan tex ett intervallpass får en helt annan respons på de träningen.
Eller en elit-motionär som springer ett långsamt långpass varje vecka och går ner i vikt och får mer blodvolym och tycker att det är den bästa träningen eftersom resultatet visar det.
Om en ung talang då börjar träna långsamma långpass så kanske det blir ett snabbt resultat men efter 1 år så har man inte kommit någonstans mer än att blivit sliten i kroppen.

Svar till inlägg av Oj, 2025-01-04 21:32:

då kan man väl se det som distans pass om dagen blir över två timmars löpning

Svar till inlägg av EN, 2025-01-04 13:14:

Ja, i löpning har man oftast flera pass om dagen. I cykel oftast bara 1 tror jag som ett annat exempel.

Svar till inlägg av eh, 2025-01-02 15:48:

Han springer väl två till tre pass om dagen

Svar till inlägg av eh, 2025-01-02 15:48:

Absolut.

Jag tycker träning är mycket roligare än tävlingar eftersom det tar mindre av min fritid och jag kan umgås med mina klubbkamrater hela tiden. Därför skiter jag i vad som gör mig bra. Jag tränar det som är roligt. Och jag njuter på varje träning!

Svar till inlägg av DrJ, 2025-01-02 15:34:

Varför? och vad menar du med "långa pass". T.ex. Ingebrigtsens längsta pass är cirka 70 min. Är det ett långt pass?

Svar till inlägg av Hoho, 2025-01-02 12:56:

Det håller jag med om. Däremot att man inte ska ha långa pass som belastar löpmuskulaturen är nonsens. Det behövs absolut och alla vet varför.

Svar till inlägg av Hoho, 2025-01-02 12:00:

Det man borde fundera över är om 3 1/2 timme crosstrainer ger samma eller mer träningseffekt som 3 1/2 timme långsam distans och ger mindre skador i längden.
Kanske kan man träna ett år mer utan skador mellan 15 till 25 år?

Svar till inlägg av Lätt att vara...., 2025-01-01 22:15:

Håller helt med. Det är därför viktigt att de talanger som finns tränas på ett smart sätt. Det är naturligtvis olika för olika individer. Exemplet nedan att man redan vid 16 års ålder kör 3 1/2 timme crosstrainer i veckan fast man inte är skadad tycker jag är intressant. Tidigare har många bara försökt kopiera någon elitlöpare utan att fundera på varför. Tex långsamma distanspass har man nu äntligen börjat ifrågasätta, de kanske bara ger en kortsiktig effekt av en ökad blodmassa? I slutändan gäller det att springa så fort som möjligt med så lite energi som det går. Att jogga 2 timmar ger ju en felaktig träning för det.

Svar till inlägg av Lätt att vara...., 2025-01-01 22:15:

Jag håller med. Man kan inte generalisera allt för mycket när det gäller individuella förutsättningar för att prestera i topp 10 på världselitnivå, oavsett idrott.
Individuella faktorer, talang, ambition samt en mängd andra förutsättningar spelar roll.
Till det kommer att det alltid är en "knivsegg" att balansera träning, belastning och återhämtning mot vad kroppen tål samt vad som krävs, för att optimera mot en topp-prestation.

Få orienterare (allt för få) har en coach/tränare som bromsar tillräckligt när man ligger över "gränsen". Ambition, träningsupplägg, återhämtning och energibalans finns få mått på att styra efter. En klok tränare har olika individuella upplägg, tydliga exempel finns inom löpning.
T ex Alberto Salazar (om träning, inte doping).
https://runningscience.co.za/elite-athletes-training-log/coach-alberto-salazar/

Till TG: det finns inte ett svar, bara olika för varje individ. Men på nivån världselit/landslag så ligger många på/över gränsen för överbelastning/skador. Och få tål det över tid.

Att vara utan skador är en av de avgörande faktorerna för att nå toppen, men för att känna var gränsen går måste tyvärr en hel del individer passera den. Om man lär sig av det så kan det vara en användbar lärdom.

Svar till inlägg av Hoho, 2025-01-01 15:50:

Vi kan nog enas om att man behöver vara extremt noggrann för att nå världselit, men i övrigt är jag inte riktigt med i resonemanget. I Sverige bor drygt en promille av jordens befolkning och löpning utövas på elitnivå över alla världsdelar. Det går inte att förvänta sig att vi ska ha världsklasslöpare i parti och minut. Norge är inne i ett stim just nu med världsstjärnor i olika stora idrotter, Sverige hade tennis och pingis på 80-90-talet samt friidrottsboomen vid millenieskiftet. Det är en hel del slump som ger små länder sådana stora världsframgångar utöver det som kan påverkas av tränare mfl. Ange B höjdes till skyarna för 20 år sen men sågas nu. Kanske sågas det du beskriver om 20 år. Alltid lätt att vara efterklok.

Svar till inlägg av esset, 2025-01-01 08:37:

Bröderna Ingebrigtsen är ett bra exempel. Alla 3 har varit i alla fall Europa eliten men de två äldsta blev sen skadade och har inte klarat av att komma tillbaka. Jakob har som du skrivit också varit skadad.

Angående mitt tidigare inlägg.
Man ska ha "talang" för att kunna tåla tillräckligt mycket och bra träning.
Det är också väldigt viktigt att klara av att ligga på en stor mängd/kvalitet utan att bli skadad, alltså vila när det behövs och liknande.

Tror det är väldigt många som rent fysiskt har det som ska till men de klarar inte av disciplinen att undvika skador, blir övertränade eller toppa formen.

Att man tränar mycket mer i simning än i löpning beror självklart på vad kroppen tål av träning i de olika aktiviteterna och då både med tanke på återhämtning och skador.

Svar till inlägg av esset, 2025-01-01 08:42:

Förövrigt tränar inte världseliten i löpning enormt mycket. Runt 2 timmar om dagen vilket är lite i förhållande till de flesta idrotter. Hemligheten är hur man tar sig dit och ha en resultatutveckling. Vilken motionär som helst kan springa 2 timmar om dagen.

Svar till inlägg av esset, 2025-01-01 08:42:

Du har helt fel och det är den här tankefelet som gjorde sverige till ett u land i löpning. För att nå en stor volym krävs extrem noggrannhet.

Svar till inlägg av Hoho, 2024-12-30 23:04:

Nej, det är du som har fel. Ingen blir världsstjärna genom att "play it safe". Världseliten tränar oerhört mycket och hårt och ska Lörstad nå världseliten kommer han att behöva öka träningen enormt. Alla som är världsstjärnor har börjat bygga upp mängden sakta under ungdomsåren, precis som han, men det är aldrig någon garanti för att han ska tåla den mängd som krävs för att springa sub-27 som senior.

Svar till inlägg av TG, 2024-12-30 08:34:

Vi ska ju inte inbilla oss att det är något som bara drabbar svenskar. Jag följer amerikansk löpning noggrannt - både på världselitnivå och college - och high school-nivå. I stort sett alla är skadade förr eller senare. Detsamma gäller världsstjärnor från andra länder. Gebreselassie, Bekele och Farah hade alla skadeperioder under sina framgångsår, liksom Jakob Ingebrigtsen.

Tidtagninssystemet hade inte heller sin bästa dag. Hatten av för Norge istället, även om det svider

Svar till inlägg av B, 2024-12-31 16:08:

Har Anna-Karin hittills haft något vettigt att säga?

Inte bara Ebba som hade en dålig dag. Även Per och A-K missade för mycket från kommentatorbåset.

Svar till inlägg av Löparjanne , 2024-12-30 15:34:

https://runnersworld.se/mot-sebastian-lorstad-ifk-lidingos-lysande-lopartalang/

Här är ett exempel på en tränare som tänker nytt i friidrott. Sverige har ju varit ett U land inom löpning men saker har verkligen ändrats på senare år.

Svar till inlägg av Löparjanne , 2024-12-30 15:34:

Det är stor skillnad på explosiv sprinträning och konditionidrott. Finns ingen som helst anledning att pressa gränser i konditionidrott på samma sätt.

Svar till inlägg av Oj, 2024-12-30 20:04:

Nja, jag tror du har helt fel. Jag tror snarare man måste ha talang och vara smart och lyhörd och ha en smart och lyhörd tränare. Att några idioter lyckas ändå är inget framgångsrecept. Att bli långtidsskadad är det som får många att stagnera eller att lägga av så det är det som skall undvikas. Ofta bättre att ligga på säkra sidan under många år och pusha volym, vo2max och trösklar, teknik osv sakta uppåt. Ordentlig vila efter säsong så att skavanker inte följer med till nästa säsong.

Tror en av de viktigaste talangerna inom många idrotter är att ha en kropp som tåler mycket träning utan att bli skadad. Om du inte har det är det väldigt svårt/omöjligt att komma upp till toppen.

I teorin kan man undvika skador men får många är det väldigt svårt att göra det i en idrott som löpning och samtidigt träna tillräckligt mycket och bra.

Svar till inlägg av Cyniker, 2024-12-30 12:22:

Och se bara på friidrotten t ex med Agne Berwalls skola som fostrade VM och OS medaljörer på rad (Klüft, Kallur m fl) men alla drabbades också sedermera av en stressfraktur i underbenet på exakt samma ställe som mer eller mindre avslutade deras karriärer.

Elitidrott är en balansgång med utveckling och överbelastning. Vill du bli bäst måste du våga ta risken men också acceptera att ibland brister det istället för att bära.

Se gärna dokumentären om Klüft, Kallur och bergwall. Sevärd!

Svar till inlägg av TG, 2024-12-30 08:34:

Jag tror svaret både är enkelt och invecklat på samma gång.
Förenklat handlar det vanligtvis om FÖR hög belastning på kroppen under längre tid, vilket leder till förslitningsskador, stressfrakturer, överträningsymptom mm.

Det komplicerade blir att alla idrottare har olika rörelsemönster, styrkor respektive svagheter. Vad som gör att en idrottare höjer sig en nivå kan göra en annan skadad. Det är inte exakt rättvist och det bästa man kan göra är att testa sig fram som idrottare och coach vad som funkar och saknas för att ta ett kliv till. I enkla termer är vår sport ganska simpel, mycket träningsmängd över tid gärna grenspecifikt som löpning i och utanför skogen kommer göra dig till en bättre idrottare. För 99% räcker detta oerhört långt, men när en elitidrottare söker att höja sig kanske lite för snabbt eller temporärt så blir det lätt en balansgång med stressen kroppen utsätts för.

De senaste 5-10 åren har jag läst om ett flertalet landslagslöpare och löpare på nivån under som blivit långtidsskadade. Men jag har nog aldrig läst om orsaken. Någon som har koll på det? Är det felaktig träning och förslitningsskador? Kan vi lära oss något?

Yle sport:

Den långvariga orienteraren för Tampereen Pyrintö, Pascal Buchs, har omkommit i en olycka i sitt hemland Schweiz. Buchs och en annan person var ute och åkte skidor i Valais-alperna på fredagen när en lavin inträffade.
Den 27-årige Buchs begravdes under snömassorna. Räddningspersonal, som anlände med helikopter, försökte återuppliva honom, men han avled senare på sjukhuset.
Tampereen Pyrintös orienteringssektion bekräftade dödsfallet för Yle Sporten. Den schweiziska orienteraren tävlade för klubben i tio år och deltog i Jukolakavlen åren 2016–2024. Buchs har även representerat det schweiziska landslaget.

Enligt polisen i Wallis-kantonen inträffade lavinen på fredagen omkring klockan 13.30 vid Cheilon-glaciären nära Arolla. Två skidåkare befann sig på platsen när snömassorna plötsligt gav vika under skidorna på en av dem.

https://eventor.orientering.se/Events?organisations=7%2C6%2C8%2C9%2C10%2C13%2C12%2C11%2C19%2C14%2C15%2C16%2C2%2C18%2C20%2C4%2C21%2C22%2C3%2C23%2C5%2C17%2C24&excludeAttributes=11&startDate=2025-01-01&endDate=2025-12-31&map=true&mode=List&showMyEvents=true&cancelled=true

God jul alla orienterare!

Worldofo har förlängt röstningen en dag, sista chans idag. Kartnördar enbart... :D

http://news.worldofo.com/2024/12/18/course-of-the-year-2024-overall-top-20-as-of-now/

Svar till inlägg av LP, 2024-12-18 10:47:

...och givetvis mixed.

Men nattorientering före alla andra...