Svar till inlägg av Oj, 2024-10-22 09:46:

Just ja. Ja då blir det på IdreFjäll varje år från och med nu då.

Svar till inlägg av ?????, 2024-10-22 08:21:

Ja, självklart flera bollar i luften men jag menar att tyngdpunkten i strategin ska vara mycket mer på de områden jag beskrev.

Svar till inlägg av Mekonomen, 2024-10-22 09:26:

För att Åre blev så bra på alla sätt, inte minst ekonomiskt för alla inblandade?

Svar till inlägg av Fundering, 2024-10-22 09:08:

Då skulle O-ringen mest hamna på stora turistanläggningar som Skistars, som slukar enorma mängder folk och där varje spenderad krona landar kontrollerat.

Svar till inlägg av Engagerad orienterare, 2024-10-20 12:33:

Vi hör att O-Ringen går back och SOFT har fått föra till pengar (var det 500tkr?) i aktieägartillskott. Borde inte det synas i sammanställningen?

Det leder till nästa fundering. Om SOFT skulle avyttra O-Ringen, som ett helt fristående oberoende arrangemangsbolag, skulle inte det kunna vara bra för både ekonomin men också fokus för orienteringsförbundets verksamhet att stötta rörelsen som helhet.

Svar till inlägg av ml, 2024-10-22 08:22:

Jag orkar inte googla runt, men jag gissar att kommuner är största sponsorn även i de flesta förekomster av Hitta ut.

Svar till inlägg av Fundering , 2024-10-22 08:05:

Allmänhetens åkning = kommuner
Skidspår = kommuner
Terrängspår = kommuner

Svar till inlägg av Bix, 2024-10-22 07:26:

Det ena utesluter väl inte det andra? Att ha fokus på flera saker, som både landslag och orienteringens utveckling och markfrågor och Hitta Ut och så vidare, är väl inget problem? Ska väl inte skötas av en person bara…

Det är oerhört svårt att mäta vad ett framgångsrikt landslag ger rörelsen i stort. Men förmodligen är det i kombination med TV sändningar en av de enskilt största faktorerna på sikt att klubbar överlever. Tror jag.

Hur många andra specialidrottsförbund driver initiativ likt HittaUt?
Är inte andra förbund mycket mer tävlingsinriktade? Borde vi styra SOFTs arbete och insatser mer mot tävling än friluftsaktiviteter?

Kan Hittaut jämföras med Svenska Livräddningssällskapets alla märken som tex Grodan, Baddaren eller Simborgarmärket? Friluftsfrämjandet har också en del märken, som tex snöflingan och långskridskomärket.

Svar till inlägg av SGG, 2024-10-21 22:23:

Det finns i den här och flera trådar. Bl a mer fokus på att jobba för att häva orienteringsdöden i antal tävlingar, tävlande och de allt större vita fläckarna på föreningskartan. Mindre fokus på landslaget.

Svar till inlägg av Hoho, 2024-10-22 07:02:

Jag tror det går till så att Staten sätter upp kriterier och pengapåsar som RF sedan får pytsa ut i mindre portioner till idrottsförbunden, givet att de följer riktlinjerna för hur hur pengarna får användas i olika projekt. Och där är det mycket fokus på folkhälsa för äldre. Annars tycker jag också att det vore bra med mer breddelit. Nuförtiden verkar småbarnsåren 'komma i vägen' för elitorienterande, förr var det vanligare med både och som jag minns det.

Svar till inlägg av Hoho, 2024-10-22 07:02:

Alltså folkhälsa verkar inom SOFT vara naturpass och hitta ut. Men folkhälsa enligt folkhälsomyndighetn kan vara 200 minuter högintensiv träning. Alltså att tävla 2 ggr i veckan är folkhälsa.

Svar till inlägg av Bix, 2024-10-21 18:34:

Fast är det verkligen så att RF lägger sig i vad som är folkhälsa? Jag tänker att det snarare orienteringsklubbarna som har en skev uppfattning att man måste gå från ungdom till elit via OLGY och landslag. Jag tror det vore sundare ifall fler 25 åringar går till breddelit inom begreppet folkhälsa, så ser det ut i långlopp och löpning så varför inte orientering?

Någon skrev tidigare om att upplägget kring landslaget borde backas tillbaka till ideell basis. Fungerar det verkligen, skulle vi få ihop ledare?

Svar till inlägg av Bix, 2024-10-21 21:48:

Men vad gör du själv? Alla andra jobbar ju i fel riktning enligt dig, så hur menar du är rätt sätt att jobba!

Svar till inlägg av SGG, 2024-10-21 20:32:

Påtalar behoven. Som de flesta av oss här.

Svar till inlägg av Bix, 2024-10-21 18:34:

Jäkla gnäll på att ingen gör nånting. Vad gör du själv?

Svar till inlägg av Hoho, 2024-10-21 10:27:

Tror nog att RF och idrottsförbunden tänker ungefär som du beskriver. Fast Staten prioriterar i omvänd ordning: 1 folkhälsa (främst för 65+) 2 ungdomar 3 elit. Håller med om att det behövs en breddelit, och fler tävlingar och tävlande, men ingen verkar jobba i den riktningen.

Tittar man på rekommendationer från folkhälsomyndigheten så tror jag också att begreppet breddelit passar bra in i breddelit.
Jag tror inte många klubbar har så mycket träning att man ens når upp till den nivån.

Pulshöjande fysisk aktivitet i minst 150 – 300 minuter per vecka
Vuxna bör varje vecka vara fysiskt aktiva på måttlig intensitet i minst 150–300 minuter eller minst 75–150 minuter av fysisk aktivitet på hög intensitet, eller en likvärdig kombination av måttlig och hög intensitet. Fysisk aktivitet på måttlig intensitet ger en ökad puls och andning, medan hög intensitet ger en markant ökning av puls och andning.

Mer fysisk aktivitet
Ytterligare hälsoeffekter kan uppnås med ökad mängd fysisk aktivitet. Per vecka gäller det alltså än 300 minuter på måttlig intensitet, eller mer än 150 minuter av fysisk aktivitet på hög intensitet, eller en likvärdig kombination av måttlig- och högintensiv aktivitet i veckan.

Ökad mängd fysisk aktivitet på måttlig och hög intensitet minskar även de negativa hälsoeffekterna av långvarigt stillasittande.

Muskelstärkande fysisk aktivitet minst två dagar i veckan
Vuxna bör också ägna sig åt muskelstärkande aktiviteter på måttlig eller hög intensitet under minst två dagar i veckan. Aktiviteterna bör involvera kroppens alla större muskelgrupper.

Svar till inlägg av Hoho, 2024-10-21 10:27:

Ur statens perspektiv så behövs högst 3 st elitlöpare. Dvs personer som lever på sin idrott.

Jag tror det finns en motsättning mellan de pengar som RF får och vad sporten prioriterar.
Finns några saker som man vill med idrott.

1. Visa att man har bra elit som föredöme för andra.
2. Ge ungdomar en bra fritidsysselsättning.
3. Folkhälsa.

Breddelit är inte speciellt viktigt för staten och jag tror att klubbarna och till viss del SOFT luras av att 1 skall täckas in i det och fattar felaktiga beslut.

Breddelit har mycket mer med folkhälsa att göra och klubbarna borde tänka hur får man folk 25 år och uppåt att träna regelbundet istället för att tänka hur man gör ungdomar till elit.

Svar till inlägg av PHR, 2024-10-20 16:43:

Jag tror snarare man borde titta på hur man får 25-30 åringar att börja eller återkomma till sporten istället för att jaga 20 åringar som tävlat sedan 8 års åldern och vill göra något annat.
Tror att om man kan attrahera 30 åringar så blir det roligare för 20 åringar att fortsätta.

Svar till inlägg av 08, 2024-10-21 07:16:

Åker inte landslaget med minst en landslagsledare + en hjälptränare , minst 1 fysio och minst 1 massör på alla läger. Vissa läger har man även med kock.
Bara ersättning till dessa lär ju summera upp till ganska stora summer sett över hela säsongen (både senior, utveckling och junior-landslag).

Problemet idag är väl att för 20år sedan så hanterades flera av de rollerna av ideella resurser som tyckte det var kul att få hänga på. Idag vill man ha avlönad personal för dessa saker.

Svar till inlägg av PHR, 2024-10-20 16:43:

Ökad konkurrens med annat i livet att göra än för 40 år sedan?

Svar till inlägg av 08, 2024-10-21 07:16:

RIG/NIU- Gissar, att det finns en anställd på SOFT som är ansvarig/kontaktperson sammanhållande + de tester som görs på Bosön 1-2 ggr/år

Svar till inlägg av ????, 2024-10-20 12:42:

Det här är jätteintressant

Tittar man i siffrorna så verkar satsningen att synas i TV inte alls vara i de summorna jag skulle ha gissat, men här kanske SVT har en deal direkt med IOF?

Samtidigt slår jag upp stora ögon när jag ser att över 10 miljoner går till ledarskap, resor och träningsläger för individer i landslaget. Utöver detta finns all egenfinansiering till SOFT som vissa deltagare på landslagsaktiviteter betalar. Jag antar att anställda som jobbar med landslaget ligger i dessa 10+ Mkr. Det går säkerligen att analysera och jämföra med andra idrotter om hur mycket anställda och till vilken kostnad detta är värt. Den här kostnaden verkar dock inte påverka om vårt landslag syns i TV eller ej, utan dessa 10+ miljoner kan mätas mot antal medaljer/VC-poäng.

Men, känslan är när jag ser pengarna är att det är väldigt mycket pengar om man fördelar kostnaden per ”aktivitetsdag” för landslagslöparna. Landslaget verkar stå för hela 35 % av alla de kostnader SOFT har utöver det som finansieras via RF (7,5 Mkr av SOFTs ej RFs finansierade kostnader på 21,5 Mkr).

Sedan undrar jag vad pengarna RIG och NIU innehåller. Jag trodde skolorna var självförsörjande med annat stöd, via ”skolpeng”.

Det mest alarmerande inom svensk orientering som jag ser det är bristen på breddelit. När jag började orientera under slutet på 80-talet så hade min klubb gott om herr och damseniorer, cirka 20-25st i ålder 21-34 år. En del bodde på orten och en del bodde på andra ställen men tävlade fortfarande för oss.

Sen fick vi ett glapp i åldrarna som gjorde att andelen seniorer minskade. Då gjordes en stor ungdomssatsning och vi fick fram ett stort gäng med först juniorer som sen blev seniorer. Dock så bytte i stort sett alla klubb när dom flyttade till andra ställen för att studera/jobba. Av dessa är det idag en knapp handfull som orienterar idag.

Här har vi ett stort bekymmer som jag ser det. Varför håller dom inte på längre?
Och hur ska man få hyfsade seniorer att fortsätta med orientering?

Sverige har väl världens bästa landslag på ett sätt (trots att man på herrsidan inte haft den klart bästa på länge) men med tanke på hur många som orienterar i Sverige jämfört med andra länder, förutom kanske Finland, så tycker jag man snarare kunde förväntat mer.

I en idrott där man inte har speciellt mycket sponsor intäkter är det ju den vanliga löparen som på något sätt måste betala landslaget genom avgifter.

Svar till inlägg av Zerbembasqwibo, 2024-10-20 11:19:

Landslaget och elitverksamheten, inklusive stöd till orienteringsgymnasier (RIG och NIU), är en av de största kostnadsposterna för SOFT, med totala utgifter på 10 342 tkr för 2024.
a) Elit- och landslagsutveckling (inkl. gymnasier): 1 873 tkr
b) Landslagskostnader (resor, träningsläger, tävlingar): 8 469 tkr
 
Finansieringen kommer från tre huvudsakliga källor:
1 - RFs landslagsstöd: 2 810 tkr årligen, vilket utgör en stor del av det statliga stödet.
2 - Sponsorer (netto): 1 750 tkr, efter att kostnader för marknadsföring och sponsorsamarbeten dragits av.
3 - Arrangemangsavgiften: 5 782 tkr, dvs stor del av de 6 960 tkr (SOFTs andel av arrangemangsavgiften)
 
Denna situation skapar ett känsligt ekonomiskt läge för landslagsverksamheten, och ett minskat inflöde av arrangemangsavgifter eller sponsorbidrag skulle snabbt leda till ytterligare underfinansiering, som måste lösas på ett eller annat sätt.

Svar till inlägg av Engagerad orienterare, 2024-10-20 12:33:

Bra att skärskåda var pengar går, men tycker att landslaget är rätt att prioritera då vi är en tävlingsidrott och i och med ett bra landslaget har vi nu fått otroligt mycket PR för vår sport genom alla tv-sändningar. Och det gynnar inte minst klubbar och framtiden för vår sport.

Svar till inlägg av Zerbembasqwibo, 2024-10-20 11:19:

Jäv eller intressekonflikt, var har vi gränsen mellan dessa två?

Det jag syftar på är inte direkt avlönade eller arvoderade positioner, utan snarare att en stor del av de pengar som klubbarna betalar in via arrangemangsavgifter går tillbaka till distrikten. När distriktsordförandena sedan ska vara med och besluta om hur dessa pengar ska fördelas, kan det finnas en risk att de prioriterar distriktens intressen framför klubbarnas, där behoven också är stora. Vi måste diskutera hur vi säkerställer att pengarna fördelas på ett rättvist och effektivt sätt.

När det gäller ekonomi och transparens kring siffrorna så har jag hittat fakta via dokumentation från och inför förbundsmöten. Budgeten för SOFT som lades inför 2024:

Landslag och elitverksamhet: 10,3 miljoner av budgeten går till landslagets verksamhet, inklusive resor, träningsläger och stöd till elitutveckling. Detta är en stor post, där mycket av pengarna går till att stödja ett fåtal enligt min mening. Elit- och landslagsutveckling (inkl. RIG och NIU): 1,9 miljoner. Landslagskostnader (resor, träningsläger och tävlingar): 8,5 miljoner.

Kansli och administration: Hit går 12,2 miljoner, för att täcka kostnader för personal, löner, lokaler och administrativa utgifter. Bland dessa poster finns till exempel: Personal och löner: 3,6 miljoner. Lokaler och kanslikostnader: 1,7 miljoner. IT- och datakostnader: 1,0 miljon.

Föreningsutveckling (vad som nu ligger i det begreppet): Föreningsutveckling är dock den största budgetposten med 22,9 miljoner kronor. Detta täcker områden som barn- och ungdomsutveckling, bredd- och motionsverksamhet, mångfald och inkludering samt programmet HittaUt. Barn- och ungdomsutveckling: 4,3 miljoner. Bredd och motionsverksamhet: 2,3 miljoner. Mångfald och inkludering: 3,6 miljoner. HittaUt-programmet: 3,1 miljoner. Övriga föreningsutvecklingsprojekt: 9,6 miljoner.

Kommunikation och medier: Trots betydande kostnader för detta område, inklusive produktion och distribution av tidningen Orienteraren och personal för mediebevakning, så ger detta område faktiskt ett positivt resultat på ”hela” 36 000 kronor. Detta resultat är möjligt tack vare intäkterna från tidningen Orienteraren och sponsorsavtal som täcker kostnaderna för kommunikation och medier. Tidningen Orienteraren (produktion och distribution): 1,8 miljoner. Personal och mediebevakning: 1,7 miljoner. Press, TV och webb: 400 000 kronor. Om det blir så i utfall får vi se och höra vid nästa förbundsmöte under våren 2026.

Bidrag från RF och andra organisationer: 27,8 miljoner kronor. RF står för en stor del, inklusive stöd till barn-, ungdoms- och vuxenidrott, samt mångfaldsprojekt. Arrangemangsintäkter: Dessa står för cirka 7 miljoner kronor och är en viktig del av SOFTs finansiering, särskilt för att täcka landslagsverksamhetens kostnader. Sponsorer (netto): Sponsringsavtal ger cirka 1,75 miljoner kronor, efter att marknadsföringskostnader dragits av.

Frågan vi måste våga ställa oss är:

Hur mycket av dessa pengar kommer verkligen tillbaka till klubbarna?
Arrangemangsavgifterna uppgår till cirka 7 miljoner kronor och används till att finansiera landslagets verksamhet, som resor och träningsläger. Men när man ser på siffrorna, kan vi verkligen fråga oss om dessa pengar inte skulle göra större nytta ute i klubbarna och distrikten. Många klubbar har stora behov för att utveckla ungdomsverksamhet och breddorientering. Är det dags att omfördela resurserna för att stärka hela orienteringsrörelsen, snarare än att en stor del går till eliten?

Får vi verkligen 3,1 Mkr tillbaka i Hitta-UT pengar till föreningarna? Vad avses kring den budgetposten?

Ja, ännu mer transperens och tydlighet vore bra.

Jäv för OF-ordföranden, hur menar ni? Är de avlönade/arvoderade, med OF-pengar?

Annars är det kanske "bara" en intressekonflikt? Men fördjupa detta lite, ni signaturer som skriver om det.

Jag har följt diskussionerna om orienteringens framtid och målen i Kompassriktning 2030. Målen om 300 000 orienterare och 150 000 medlemmar är ambitiösa, men när vi tittar på dagens siffror med 82 000 medlemmar 2023, känns det orimligt att tro att vi ska kunna fördubbla medlemsantalet på några år. Historiskt sett är det svårt att ignorera den minskning som skett från 183 914 medlemmar 1952 till där vi är idag. Hur ska vi kunna nå dessa höga målsättningar under rådande omständigheter?
 
1950-talet var en tid då orienteringen blomstrade, men idrottslandskapet ser väldigt annorlunda ut idag. Gym har blivit en central del av folks träningsvanor, och det finns otaliga digitala alternativ till fritidsaktiviteter. E-sport, streamingplattformar som Netflix, och sociala medier tar idag upp en stor del av människors fritid, vilket gör att sporten står inför tuffare konkurrens än någonsin tidigare.
 
Vi har också sett snabba trender komma och gå. Ett tydligt exempel är padel, som på kort tid blev enormt populärt men nu har kraschat. Detta illustrerar hur snabbt människor kan hoppa på en trend och lika snabbt överge den. Frågan vi måste ställa oss är: Är det så vi vill att orienteringen ska utvecklas? Vill vi locka in 100 000 nya orienterare på några år bara för att riskera att de försvinner när nästa trend dyker upp? Eller ska vi hålla fast vid orienteringens kärnvärden – en familjesport med långsiktigt engagemang och gemenskap?
 
En stor del av besluten om orienteringens framtid tas på förbundsmötet, där det är distriktsordförandena och deras representanter som sitter vid bordet. Detta skapar ett systematiskt problem, eftersom distriktsförbunden får en betydande del av sina intäkter från OF-bidraget, som under 2025 och 2026 är budgeterat till 5,5 miljoner kronor per år. Dessa pengar kommer från de arrangemangsavgifter som föreningarna betalar och det är SOFTs styrelse som fattar beslut om hur pengarna ska fördelas mellan distrikten.
 
Här uppstår en jävsituation anser jag då Distriktsordförandena, som har ett direkt ekonomiskt intresse i att bibehålla den nuvarande finansieringsmodellen, deltar aktivt i beslut som påverkar deras egna distrikt. Hur objektivt kan de då vara när de samtidigt är beroende av dessa medel för att säkra sina distriktsverksamheter? Det här systemet försvårar förändringar som skulle kunna gynna hela orienteringsrörelsen, då beslut ofta tas utifrån distriktens behov snarare än klubbarnas eller sportens bästa.
 
Huvudfrågan jag ställer mig är om Kompassriktning 2030 verkligen tar hänsyn till de utmaningar vi står inför idag. Målen om 150 000 medlemmar och 300 000 orienterare känns inte bara orealistiska, de riskerar att skada orienteringens långsiktiga utveckling. Om vi driver på tillväxt på ett sätt som är ohållbart, riskerar vi också att skapa en kortsiktig hype som inte håller i längden.
 
För att orienteringen ska kunna växa på ett hållbart sätt in i framtiden behöver vi se över beslutsfattandet och ge mer inflytande till klubbarna. Genom att minimera arrangemangsavgifterna och låta föreningarna själva avgöra hur de vill bidra till sina distrikt, kan vi skapa ett mer flexibelt och lokalt anpassat system som bättre stöttar tillväxten.
 
Jag ser också ett behov av att reformera hur distriktens roll hanteras vid ordförandekonferanser och på förbundsmötet. För att undvika jäv och säkerställa att besluten gynnar hela orienteringsrörelsen, måste vi skapa en mer transparent struktur för hur dessa pengar och resurser fördelas. Vi behöver ett system där klubbarna och deras medlemmar har större inflytande över hur centrala resurserna används, så att orienteringen kan växa från där det sker (man brukar ibland prata om gräsrotsrörelser).
 
Orienteringen har alltid byggt på starka värderingar om gemenskap, långsiktigt engagemang och familjeband. Dessa värden är naturliga för oss och borde även fortsatt vara grunden för hur vi utvecklar sporten framåt, istället för att jaga kortsiktiga lösningar. Det är verkligen dags att ifrågasätta om Kompassriktning 2030 är rätt väg för oss gemensamt, eller om vi behöver skriva om våra förväntningar och strategier för att skapa en långsiktig och hållbar framtid för sporten.
 
Genom att sätta realistiska mål, förändra beslutsfattandet och fokusera på lokala initiativ kan vi säkerställa att orienteringen fortsätter att växa på ett hållbart sätt. Detta utan att vi tappar vår själ om en livslång gemensam idrott.

Följ gärna på Instagram
Engagagerade orienterare

Svar till inlägg av Fundering , 2024-10-20 08:00:

Hur kan vi ens acceptera att det inte går att se i klartext, exv på hemsidan, hur mycket pengar som OF fördelar (till vad?) och vad låt säga OLGY kostar, landslag, kansli för att ta några intressanta punkter.

Eller finns det? Länka!

Svar till inlägg av F.d. Elitaktiv - numera orienteringsförälder, 2024-10-19 12:24:

Någon som har fakta på hur stort OF-bidraget är och hur det är fördelat? Jag har nu försökt hitta siffrorna, men gått bet.

Om det är miljoner kronor som fördelas så känns det absolut som en form av jäv-situation om distriktens ordförande ska diskutera minskad/ökad beskattning.

Med ett överflöd till administrationen är det stor risk att vi drar till oss personer som driver sina egna intressen.

https://www.svt.se/sport/vintersport/skidforbundet-i-stockholm-besviket-pa-karin-mattsson-har-inte-lyckats-hantera-konflikten

Vi som orienterar delar en speciell gemenskap, många av oss har växt upp tillsammans i skogarna, delat vindskydd och minnen på tävlingar. Hjälpt varandra genom både framgångar och motgångar. Det är kanske just därför det känns så märkligt att vi nu, när vi diskuterar Kompassriktning 2030, tycker så olika om hur orienteringen ska utvecklas.

En sak som har kommit upp i diskussionerna är målen om att göra sporten mer inkluderande och att spegla Sveriges demografi. Det är ambitiösa mål, och även om vi alla vill att orienteringen ska växa, är det förståeligt att vissa av er känner att dessa mål kan kännas avlägsna eller svåra att uppnå med de resurser vi har på klubbnivå.

Det behövs en mer realistisk plan och bättre förankring i hur vi faktiskt kan få med oss fler grupper in i sporten, samtidigt som vi inte tappar bort våra rötter och traditioner.
En annan viktig fråga som jag tror förtjänar mer uppmärksamhet är hur ekonomin runt tävlingarna påverkar sportens utveckling.

Som det ser ut idag går 48% av arrangemangsavgifterna tillbaka till distrikten och resten till SOFT. Jag tror att en större andel av dessa pengar skulle göra mer verklig och nära nytta ute i klubbarna, där de skulle kunna användas direkt för att stärka verksamheten på gräsrotsnivå. Det är där vi ser det största behovet, fler tränare, bättre resurser för unga, och möjligheten att arrangera lokala evenemang.

Men det finns också en risk för jävsituationer när distriktsordförande, som är beroende av dessa medel, ska vara med och fatta beslut om sportens framtid, som till exempel i samband med beslut om Kompassriktning 2030. Är besluten alltid helt objektiva, eller finns det risk att ekonomiska intressen påverkar dem?

Jag tycker att vi måste ha en mer öppen dialog om hur resurserna fördelas och hur vi kan skapa en mer rättvis modell för sportens utveckling.

Övergången från junior till senior är också något som har diskuterats flitigt, och som många av er har påpekat är det här vi tappar många aktiva. När våra unga orienterare går upp till seniorklasserna verkar vi inte alltid ha tillräckligt med stöd eller resurser för att behålla dem. Kan vi hitta lösningar inom ramen för Kompassriktning 2030 för att stärka den här övergången och se till att fler unga fortsätter vara aktiva även som seniorer?

Det är ingen enkel diskussion vi står inför, men jag tror verkligen att vi alla vill sportens bästa. Låt oss hålla fast vid den gemenskap och styrka vi har byggt tillsammans genom åren, och använda den för att diskutera de här frågorna öppet och ärligt.

Vi måste våga lyfta både de svåra och de viktiga frågorna, som finansiering, jävsituationer och hur vi bäst stöttar våra unga orienterare.

Dalarnas ordförande har bjudit in klubbarna att lämna åsikter om detta, och annat. Ett antal klubbar har sänt in, det har diskuterats och det har även visats för SOFT inför kommande konferens. Utan engagemang händer inget man vill ska hända!

Svar till inlägg av Bix, 2024-10-18 22:10:

Var är ”här”?